Det var länge sedan, men minnet av den där tiden lever kvar som ett blekt foto i mitt sinne. Jag, Elin, minns hur jag först stötte på Erik i den lilla livsmedelsbutiken på Hammarby, precis vid hans barndomshem. Jag hade då ett extrajobb där på kvällarna för att kunna lägga undan lite pengar innan jag fyllde tjugo år och startade mitt eget liv. Mina föräldrar var stolta; de såg hur jag jonglerade studier och arbete, så att jag kunde köpa nya kläder eller spara till en resa till Gotland med ett litet belopp på några tusen kronor.
Erik, som ännu inte hade ett fast arbete, tyckte att mitt deltidsjobb var en bra start. Vår relation började sakta men säkert. Erik överraskade mig med nyplockade blommor från trädgården, jag bjöd honom på chokladpraliner, och ibland smög vi in i butiken sent på natten när de sista kunderna gått och vi kunde prata ostört i korridoren.
Lyckan varade högst två veckor. En kväll, när jag stod i kassan under min kvällspass, kom Eriks mamma, Karin, in tillsammans med sonen. Hon märkte inte att Erik blinkade mig till och att vi delade ett litet leende. När Karin nådde kassan gick den plötsligt sönder, och en irriterad kund började gnälla. Hon påstod att hon hade handlat där många gånger, att jag bara stod i vägen och att jag någonstans planerade att lura henne på pengar. Hon ropade åt mig att jag var en bedragare som ville ta hennes pengar utan kvitto.
Ser du, Erik, varför du måste plugga hårt? Så att du aldrig mer får stå och gnälla över en trasig kassa! skällde hon.
Det var otroligt pinsamt, inte bara för att hon var min pojkväns mor, utan också för att kön var full av bekanta ansikten som säkert skulle viska om mig bakom ryggen. Erik bad mig förlåta sin mor, som tydligen hade haft en dålig dag, men jag kunde inte låta bli. Jag lämnade både honom och jobbet. Lyckligtvis fick jag snart en tjänst på ett företag i Norrköping, där lönen var lägre kanske några tusen kronor i månaden mindre men där jag fick fler timmar och slapp möta personer som Karin.
Jag har lärt mig att varje yrke har sin plats, och som student har man sällan många valmöjligheter. Det är en fördel att vissa har självsäkra föräldrar som tror deras barn är något extra, men det betyder inte att livet inte kan ge en med examen en enkel kassajobb någon gång. Så minns jag den tiden som en påminnelse om hur snabbt stolthet och förödmjukelse kan växla, och hur viktigt det är att stå på egna ben, även när världen känns som en lång kö i en trång butik.
