En sommardag befann jag mig på semester med en vän vid havet. På stranden, intill ett kafé, fanns en liten glasskiosk. Vi satt alltså i ett sommarkafé, drack nygjord sval lemonad, när jag såg att folk trängdes omkring med glassar. Min vän var nyfiken, så vi gick över till folkhopen.
På marken låg en ung tjej, medvetslös. En kvinna satt bredvid, grät och försökte desperat återuppliva henne. Min vän var inte förvirrad. Han tog snabbt en flaska vatten, hällde den över henne, kände efter puls, och insåg att han måste ge henne hjärtmassage. Han ropade åt mig att ringa ambulansen.
Några minuter senare anlände ambulanspersonalen och tog hand om flickan. Innan de körde iväg, tackade de min vän, Fredrik. Han hade räddat denna flickas liv. Jag stod chockad inte av Fredriks hjälteinsats, utan av att så många människor bara tittade på. Vissa tog bilder, andra stirrade. Kanske hade jag själv inte klarat att reagera i en sådan situation, till skillnad från Fredrik men det viktiga är att flickan överlevde.
Nästa morgon satt vi återigen i samma kafé, åt frukost. Plötsligt stannade tre lyxiga bilar utanför ingången.
Vilka fina bilar. Tänk om jag hade en sådan själv, sa Fredrik.
Sex män med nordiskt utseende steg ur bilarna, och gick rakt mot vårt bord. En av dem frågade:
Vem av er räddade flickan igår?
Jag pekade på Fredrik. Det kändes som att de ville tala vänligt, trots att de såg allvarliga ut.
Männen tackade honom och räckte över nycklarna till en av bilarna. Det visade sig att de var hennes bröder, och de kunde inte låta bli att tacka Fredrik för att han räddat deras enda syster. Han blev helt stum han hade sparat i tre år för att kunna köpa en bil men aldrig lyckats.
