Jag har en vän som heter Erik. Han är en otroligt klok person, och vi i vårt lilla gäng vänder oss alltid till honom när något krånglar. Han lyssnar och hjälper till utan minsta tvekan, och verkar alltid nöjd med att göra våra liv lite lättare. Erik hade fyllt 29 år och tanken på att gifta sig fanns inte riktigt där, tills han mötte Tindra. Hon var precis färdig med gymnasiet och bara 18 år gammal. Det fanns liksom inget att göra åt det Eriks vilja att gifta sig med Tindra var fullkomligt orubblig. Deras kärlek var vild och gränslös, trots deras åldersskillnad. Fast egentligen, det handlar inte om siffrorna. De spelar ingen roll längre. Det är mest en fråga om generationer; när någon blir trettio så förändras världen drastiskt, livet får nya nyanser, medan man som artonåring fortfarande har ett kaotiskt virrvarr i huvudet som kommer vara en utmaning de kommande tio åren.
De älskade varandra så intensivt att ingen förmådde stoppa dem. De blev välsignade och gifte sig. Eller, om vi ska vara ärliga, det var inte direkt ett riktigt bröllop. Tindra och Erik skrev på pappren på stadshuset i Stockholm, sedan gick de till en liten restaurang med bara de närmaste vännerna och familjen, och samma kväll begav sig det nya paret ut på en bilresa genom Europa. Jag tror att det var den smartaste impulsen de haft. Vem behöver storslagna fester, berusade bråk och stress, när man kan lägga alla sparade kronor på nöjen och gemensamma äventyr?
De kom hem utvilade och uppfriskade i själen. I början hände det att Erik kände sig svartsjuk på Tindras manliga vänner. Men det försvann snabbt; han insåg att hela gänget mest var barnsliga och att han kunde ta hand om dem om det behövdes. Tindra var ofta ute på fester och födelsedagskalas, medan Erik satt i soffan hemma och läste eller lyssnade på jazz. Sådan typ av social samvaro lockade honom inte alls. Han föredrog lugna kvällar och samtal. Med tiden hittade de en balans.
Nu har de varit gifta i tre år. Erik har ett stabilt jobb, tjänar riktigt bra, och Tindra är både student och arbetar extra. Visst händer det att de smågnabbas och har meningsskiljaktigheter, men några större gräl har aldrig uppstått. Barn är inget de funderar på än; först vill de köpa en större lägenhet i Göteborg. Erik måste ofta förklara enkla saker för Tindra, men det bekymrar honom aldrig, och Tindra lyssnar, förstår och tar till sig allt. För henne är Eriks ord lag, och för Erik är Tindra livets mening som ett gammalt talesätt lyder: “Att finna sin andra hälft är att finna sitt hem.”
