Min vän, 42 år gammal, har hittat sig en fru. Han säger att hon är fantastisk på att städa och en riktigt duktig kock, och resten bryr han sig inte om.
Jag har känt Adam sedan vi var barn. Vi växte upp på samma gård i Malmö och var alltid vänner. När vi blev tonåringar brukade vi ta tåget in till Stortorget med kompisarna. Vi promenerade runt eller satt på en bänk och snackade. Ingen av oss tog relationer med tjejer särskilt seriöst det var viktigare att imponera på polarna, vi ville inte göra bort oss inför dem.
Sedan gjorde jag lumpen, men Adam lyckades slippa undan på något sätt. Efter värnplikten fick jag jobb, gifte mig och levde ihop med min fru i tio år. Vi fick två barn tillsammans, men med tiden insåg vi att vi hade blivit helt främmande för varandra. Bråken blev vanligare och till slut förstod vi att det var bättre att gå skilda vägar. Så vi skiljde oss.
Två år senare, när jag var singel igen, sprang jag av en slump på Adam. Det hade gått tolv år och han hade förändrats mycket gått upp en hel del i vikt.
Vi slog oss ned på ett fik och började prata. Det visade sig att Adam också var skild vid det laget och letade efter någon ny. Något år senare träffade jag en kvinna och vi gifte oss.
Efter en tid mötte jag Adam igen, och nu hade även han hittat en partner. Men ärligt talat, hans fru föll mig inte alls i smaken. Hon var väldigt kraftig till kroppsbyggnaden.
Vad var det du föll för hos henne? undrade jag.
Adam svarade att hon var otroligt noggrann med städningen och lagade fantastisk svensk husmanskost.
Dessutom låter hon mig bara vara i fred! Jag kan dricka en öl i lugn och ro och titta på Allsvenskan, eller gå med grabbarna till OLearys om jag vill. Hon är den perfekta kvinnan. Hon förbjuder mig aldrig någonting.
Jag blev verkligen förvånad när han sa det. För mig betyder en kvinna något annat. Självklart är det skönt att ha någon som fixar maten och hemmet, men viktigast är ändå att man älskar varandra.
För vissa är det viktigare att ha det rent och äta gott. Jag vill känna att jag och min älskade är på samma våglängd, att vi är ett team. Vi ska kunna respektera och förstå varandra. Det är fint om man har gemensamma intressen också. Jag och min fru lagar ofta mat ihop och städar tillsammans här hemma det blir roligare så.
När två personer cyklar och trampar åt samma håll blir resan genom livet mycket lättare.
Tycker du som jag?
