Min syster Linnea och jag har alltid haft en tävlingsinriktad relation, och hon har alltid velat vara först med allt. Hon gifte sig före mig, och våra föräldrar sparade inte på något när det gällde hennes bröllop det var fyllt av lyx och överflöd. Själv fick jag nöja mig med ett betydligt enklare bröllop på grund av att familjen sa att alla pengar redan gått till Linneas fest de påstod helt enkelt att de inte hade råd att hjälpa mig på samma sätt.
Linnea levde ett bekvämt liv med sina två barn, spenderade dagarna hemma eller på skönhetssalong eftersom hennes man försörjde allt. Själv flyttade jag och min man in hos hans mormor för att slippa ta lån till egen bostad. Vi valde istället att satsa allt på att bygga upp vår egen verksamhet och öppnade en liten butik, där vi la ner all vår tid och energi på att få den att fungera.
Till slut lyckades vi riktigt bra med butiken, och vår affärsrörelse började blomstra. Efter några år skilde sig Linnea och hennes man. Vår mamma bad mig då om jag inte kunde ge Linnea ett jobb i butiken, eftersom hon nu var ensamstående med barnen. Men jag visste att det egentliga skälet till deras skilsmässa var Linneas otrohet. När Linnea själv hörde av sig försökte hon förhandla sig till en tjänst, och det lät som om hon förväntade sig något utan större ansvar och med en bra lön.
Hon tyckte att jag skulle anställa henne, trots att hon inte hade någon erfarenhet, och ville dessutom ha 30 000 kronor i månaden för minimala arbetsuppgifter. Jag blev faktiskt paff över hennes fräckhet och avböjde direkt hennes önskan. Jag ville inte låta henne ta plats i min verksamhet, och utsätta mig för hennes ständiga krav och humörsvängningar det var något jag redan sett under hennes äktenskap.
Jag förklarade vänligt men bestämt att hon borde leta efter en annan möjlighet, eftersom jag inte var intresserad av att bli utnyttjad.
