Min syster ber mig att flytta från min egen lägenhet för att hon ska få barn. Är det normalt att det blir så här?
För länge sedan köpte mamma och pappa en tvåa åt mig och min syster här i Stockholm. De sa att vi någon gång i framtiden skulle kunna sälja den och byta till två mindre ettor, så att vi båda skulle få varsitt eget hem.
Efter några år träffade min syster en kille. De gifte sig, och hon frågade mig om det gick bra att hon och hennes man bodde med mig i vår gemensamma lägenhet. Jag sa ja.
Till en början fungerade allt ganska bra, men så fick min syster veta att hon var gravid. Sedan dess har hon och hennes man börjat prata om att jag ska flytta ut, så att deras barn kan få mitt rum. Snälla, är det verkligen normalt? Varför skulle jag behöva göra det, när jag äger halva lägenheten, helt enligt avtalet? Jag pluggar och klarar mig på studiebidraget och ett halvdagspass på ett kafé. Varför ska jag hyra en egen lägenhet när pengarna knappt räcker ens till fika ibland?
Först föreslog de att jag skulle flytta, men nu säger de det rakt ut. Min syster har redan börjat planera hur de ska möblera med spjälsäng i mitt rum och vilken färg de ska måla väggarna. Hon pratar liksom som att jag inte bott här i alla år. Jag har ingen tanke alls på att flytta jag är lika mycket ägare till lägenheten som hon.
Jag berättade allt för mina föräldrar, och mamma bara skrattade lite och sa att “graviditet gör konstiga saker med huvudet, det går över”. Hon bad mig att inte bry mig så mycket om vad min syster säger. Men hur kan jag låta bli när jag så gott som blir utkörd hemifrån av min egen syster?
Plötsligt känns det som att jag är en inkräktare under mitt eget tak och min syster tänker inte alls ändra sig. Vad tusan ska jag göra nu?
