Min man hade en farmor. Han tillbringade varje sommar hos henne. Hon hade inget emot det. På den tiden drev hon sitt eget företag. Allt organiserade hon själv, hon sålde medicinska örter till apotek. Min man vet inte exakt hur allt fungerade, men han minns att hon tjänade väldigt bra med pengar för den tiden. Hon hade en speciell personlighet. Hon älskade min man, snålade aldrig med mat, men gav aldrig pengar till små nöjen eller fickpengar. Alla trodde att hon sparade till något särskilt.
Farmor hade stora garderober hemma med många fack, allt var låst med nyckel.
Min man var ofta nyfiken på vad som fanns där, men farmor sa alltid att allt där inne var till arbetet. Sedan förändrades tiderna. Företagandet blev vanligt och konkurrenterna sprang om henne. Då började hon arbeta som naturläkare och hjälpte folk utan att ta betalt. Trots detta besöktes hon av rika människor från Malmö och andra större städer. När vi hälsade på henne medan hon fortfarande levde, såg vi att hon levde mycket enkelt. Hon gick i slitna kläder och åt väldigt spartanskt. Vi tog alltid med mat, men hon tackade nej. Hon sa att vi inte skulle skämma bort henne, hon var van vid ett enkelt liv.
När hon gick bort, ärvde min man huset. När vi kom för att ta hand om allt som hörde till arvet, hittade vi massor av mat i hennes förråd, men allt hade gått ut för längesedan. Det visade sig att tacksamma patienter hade gett henne matgåvor, men hon åt dem aldrig. Den verkliga överraskningen kom när vi öppnade hennes garderober. Där låg mängder av fina och exklusiva saker från 90-talet, nästan som ett museum fyllt av rariteter. Allt i otroliga mängder.
Varför hade hon sparat sina pengar i saker som ändå skulle förlora sitt värde? Jag förstår mig fortfarande inte på henne
Men nu, när jag tänker tillbaka, förstår jag att hennes livsval kanske bottnade i en vilja att förbereda sig för svåra tider men också i en vana att leva sparsamt och vara självständig. Kanske är lärdomen att det viktigaste inte är vad vi samlar på oss, utan hur vi väljer att leva och vad vi ger till andra.
