Min svärmor erbjöd sig att hjälpa oss med barnpassning under sommaren – nu är hon pensionär och har gott om tid, så vi tackade ja. Vi båda jobbar och har tre barn, men kan egentligen inte ta ut någon riktig semester. Oftast byter vi bara av varandra när något av barnen är sjukt eller har något evenemang. Ibland lyckas vi åka på en weekend om inget speciellt händer hemma, men inte mer än så. Vi har haft ett 20-årigt bolån i tre år nu. Vi är trötta på att hela tiden flytta runt på grund av hyresrätter och kände att det bästa är att ha ett eget hem, även om månadskostnaden blir högre. Även om vi jobbar hela sommaren har vi inte råd med semester eftersom nästan allt går till bolånet. Och eftersom barnen har sommarlov finns ingen som kan vara med dem när vi jobbar. Men vi vet i alla fall att de är trygga och har det bra hemma under sommaren! Min svärmor erbjöd sig som sagt att passa barnen under sommaren, nu när hon har mycket ledig tid efter pensionen – så vi tackade ja. När sommaren närmar sig brukar vi ta med oss mat och ge henne pengar till extra godsaker. Hon har sagt att hennes pension inte räcker till för att köpa något till barnen, och vi brukar ge henne pengar direkt – det är ändå billigare än att anlita barnvakt, och alla verkar nöjda. Men min mans bror, som också har tre barn, ville också lämna sina barn hos farmor. Dem är dock yngre och mer krävande än våra, så de behöver mer tillsyn. Han tog inte med någon mat eller pengar, och till sist fick vi stå för deras mat själva. Jag har bett min man prata med sin bror många gånger, men han vill inte ta upp något och undviker konflikter. Varför ska jag slita för att någon annan ska kunna lämna bort sina barn? Vad är bästa sättet att ta upp det här utan att det blir bråk?

Min svärmor erbjöd sig att hjälpa oss med barnen över sommaren. Hon är pensionär nu och har gott om tid, så vi tackade ja.

Vi jobbar båda och har tre barn, men vi har egentligen inte möjlighet att ta ut någon riktig semester. Oftast får vi helt enkelt turas om att ta ledigt när barnen blir sjuka eller om något särskilt händer. Ibland lyckas vi smita iväg en helg, om inget akut händer hemma men det är allt.

I tre år nu har vi haft ett bolån på tjugo år. Vi var trötta på att flytta runt mellan olika hyresrätter, och till slut bestämde vi oss för att det bästa var att köpa ett eget hus, även om det innebär högre månadsavgift. Lönemånaderna försvinner fort när lånet ska betalas, och trots att vi jobbar hela sommaren har vi helt enkelt inte råd med någon semester. Skolan stänger under sommaren, och det finns ingen där som kan ta hand om barnen när vi är iväg på jobbet. Men åtminstone vet vi att under de ljusa, varma månaderna är de trygga och har det bra hemma där de hör hemma!

Min svärmor kom med förslaget att passa barnen under sommaren ännu en gång. Hon har så mycket tid nu som pensionär, så vi tackade ja. När sommaren närmar sig och vi åker till min mans mamma har vi alltid med oss matkassar och ger henne pengar till extra godsaker. Hon säger alltid att hennes pension inte räcker långt, och hon spenderar aldrig egna pengar på barnen. Vi brukar lämna kontanter direkt till henne det är ändå billigare än att anlita barnvakt. Alla verkar nöjda med upplägget.

Min mans bror, som också har tre barn, bestämde sig plötsligt för att lämna sina barn hos farmor. Men hans barn är yngre än våra och ganska busiga, så de kräver ständig passning. Och han tog inte med någon mat eller pengar i själva verket fick vi stå för deras mat också ur egen ficka.

Jag kan inte låta bli att känna mig orättvist behandlad. Många gånger har jag bett min man prata med sin bror, men han gör aldrig något, han vill inte bråka. Varför ska jag slita ihop så att någon annan kan låta bli att ta ansvar för sina egna barn? Hur kan jag ta upp det här utan att det blir ett stort gräl?