Innan jag gifte mig med min fru, Linnea, jobbade jag utomlands i tre år i sträck. Under den tiden lyckades jag spara tillräckligt med pengar för att köpa en lägenhet. Så direkt efter vårt bröllop började vi letade efter ett eget hem. Vi letade länge, men till slut fann vi vår plats. Det var en trea mitt i Stockholm, nära både mataffär och skola. Enda nackdelen var att lägenheten var i behov av renovering och priset var ganska högt. Vi hade råd att köpa lägenheten, men inte att göra alla nödvändiga förbättringar. Trots det kändes det som rätt val för oss.
Stora rum, mycket ljusinsläpp. När alla papper var underskrivna flyttade vi in utan att tveka. Renoveringen kunde ta lång tid, så jag frågade min svärmor om ett lån. Jag hade tänkt fortsätta jobba utomlands och betala tillbaka så fort jag kunde, men hon tackade nej. Hon sa att hon behövde pengarna till sin yngsta dotter, som fortfarande studerade.
Fyra år gick, och vi skapade ett trivsamt hem med våra egna händer. Köpte möbler, renoverade och slitit hårt under hela tiden. Efter ett tag kände vi att vi behövde en bil, så vi sparade och till slut hade vi råd. Några månader senare fick vi veta att Linnea väntade barn, och lyckan var stor.
På sista tiden har svärmor varit hos oss varje dag. Varje gång hittar hon något att prata om med Linnea. Jag hörde aldrig vad de viskade om. Men det visade sig att hennes andra dotter slänger ut henne från sitt hem. Dottern har tagit hem sin pojkvän, som hon tänker gifta sig med. Pojkvännen gillar inte svärmor, så han ställde ett ultimatum: antingen han, eller svärmor. Dottern valde honom.
Nu har svärmor ingenstans att ta vägen. Hon har redan gett alla sina pengar till den yngre dottern. Dottern vill inte flytta ut förrän svärmor köper en egen lägenhet åt henne, för de unga har inte för avsikt att bo ihop med svärmor. Alltså tänker svärmor att hon ska flytta hem till oss. Vi har ju stort och plats för alla.
När jag fick veta detta, sa jag direkt att jag aldrig skulle tillåta det.
När vi behövde hjälp, sa svärmor nej. Nu vill hon själv ha hjälp och bo hos oss. Jag är emot det. Jag vill inte ha det så, under några som helst omständigheter. Jag vet inte hur jag ska övertala Linnea att säga nej. Svärmor har sitt eget hem, så hon får kämpa för det. Och låt dottern och hennes pojkvän fundera på var de själva ska bo.
Ibland måste man sätta gränser, även mot familjen. Hjälp bör ges när man själv har möjlighet och när det finns ömsesidig respekt. Det är viktigt att förstå att hur man behandlar andra speglar vad man kan förvänta sig tillbaka.
