Min svärmor blev djupt förvånad när hon steg in i vår trädgård och såg att där varken fanns grönsaker eller frukt.
Min mans föräldrar hade en kolonilott. De valde att ge den till oss, då de inte längre orkade eller hade hälsan att ta hand om växandet. Hans mormor var tokig i att odla gurka, tomater, äpplen och allt däremellan, syltade och delade ut till grannarna i området. Nu vilade allt detta märkligt nog på mina axlar.
Vi hade alltså en trädgård, men den var mest som en märklig plats för helgens korvgrillning och drömskt vilande under björkarna. Det var som om all jord lockade till långa utflykter bland molnen, inte till slit och potatisplantering. Jag ville inte använda spaden, så min man Jonas valde att än en gång göra om platsen det blev en drömvärld av blommor i fantastiska färger, och istället för morötter och rödbetor, rullade vi ut mjukt gräs. Vi hade råd att köpa mat på Ica eller torget i staden vi behövde inte skörda själva. Sådan var vår nya stora gräsmatta, som dansade i vinden.
Svärmor Gunilla kunde inte dölja sin förvåning första gången hon såg hur trädgården blivit. Du kan verkligen ingenting om hushåll, sa hon strängt, som om hennes ord ekade från en annan verklighet. Allt du gör, det tar slut i tomhet. Du ödelägger.
En dag besöktes svärmor av en man i hatt som påminde om en figur från gamla sagor. Han frågade om hennes inlagda gurkor, och Gunilla halade då fram en burk med torkade blomblad från ett dammigt skåp. Det här, sa hon med höjda ögonbryn, är allt som finns kvar av mina delikatesser. Hon erbjöd honom burken och sade åt honom att ta hem den till sin hustru och barnbarn, för det var för ansträngande för mig att pyssla med växter och sylta. Låt dem äta detta det är ändå mitt arbete, sade hon.
Jag stod där chockad, som förstenad i drömmen. Ändå kom Gunilla snart med ett annat förvirrat önskemål: att hon själv ville bruka en ny kolonilott, för att återigen plantera morötter och dill i den svenska myllan. Jag känner mig vacklande i drömmen allting var ju redan bestämt, och istället för barnpool och hammock i solen skulle jag kanske få tillbaka en köksträdgård, med rädisor, ärtor och de hundra olika historier som bara kan rota sig i svensk jord.
