Min svärmor bestämde sig för att bo i min lägenhet och ge sin egen till min dotter.
Min man, Erik, växte upp i en stor familj i en liten stad utanför Göteborg. Hans mor födde barn efter barn ända tills hon till slut fick sin efterlängtade dotter. Det var en märklig strategi, men jag har aldrig tyckt att det är min sak att döma sådant.
När jag gifte mig trodde jag att jag hade turen på min sida. Erik kändes ansvarsfull, modig och stark. Han förstod värdet av familj, men hans band till sin mor och lillasyster, Linnea, var omöjligt att bryta. Hans mamma brydde sig aldrig särskilt om sina söner, men för Linnea fanns det inget hon inte skulle göra.
Linnea var tio år när jag först träffade henne. Till en början spelade det ingen roll för mig, men efter fem år började det tära på mig. Hon vägrade plugga, hängde med pojkar som gav henne dåligt rykte, och allt ansvar föll på Erik. Hans syster kunde ringa honom mitt i natten om hon behövde hjälp.
Jag hoppades alltid att Linnea skulle bli vuxen, gifta sig och skaffa sig ett eget liv, så allt skulle falla på plats. Så blev det inte. När hon väl bestämde sig för att gifta sig hade deras mamma inga sparade pengar, så hon bad sina söner att finansiera hela bröllopet. Linneas man tjänade knappt något alls, så det unga paret var tvungna att fortsätta bo hemma hos hennes mor.
Ett barn, sedan ett till Till slut insåg svärmor att det blev ohållbart att leva så. Då fick hon en snilleblixt hon skulle flytta in hos oss och låta Linnea ta över hennes lägenhet. Men är det rätt? Jag köpte vår bostad i Stockholm för mina sparade kronor, Erik bidrog inte med ett öre. Det märkliga är att han verkar nöjd med upplägget, säger: Mamma hjälper oss ju.
Vi har bara en tvårummare. Jag vill inte ge upp mitt hem och dela mitt lilla utrymme med fler. Min svärmor är helt övertygad om att vi är skyldiga att ta hand om henne, då Erik är äldste sonen och borde ansvara för sina föräldrars väl.
Jag älskar min make, att skiljas är inget alternativ. Men hur ska jag få honom att förstå? Hur förklarar man att livet med hans mor är ett rent helvete? Om någon sitter på ett gott råd från förr, är jag idel öra.
