Min svägerska har varit på semester på en semesterort medan vi renoverade, och nu vill hon bo bekvämt hos oss
Jag föreslog att jag och min svägerska skulle lägga ihop pengar till renoveringen av huset, men hon sa direkt att hon inte var intresserad av det. Nu vill hon däremot bo hos oss eftersom hennes halva saknar alla bekvämligheter. Allt detta är faktiskt hennes eget val!
Huset tillhörde min mans mormor. När hon gick bort ärvde min man och hans syster fastigheten. Huset var redan gammalt, men vi bestämde oss för att rusta upp det och göra det till vårt hem. Det fanns två separata ingångar, så båda familjerna kunde bo där utan att krocka med varandra. Både framsidan och baksidan av tomten var gemensamma, och antalet rum på bägge sidor var lika många.
Arvet delades upp när vi redan var gifta, och allt gick lugnt och smidigt till. Min svärmor tackade genast nej till att ta över huset eftersom hon var van vid att bo i Stockholm. Hon sa bara till sin son och dotter Gör vad ni vill med huset.
Min man och svåger lade ihop lite pengar, lagade taket och förstärkte grunden. Sedan ville vi fortsätta renoveringen, men min svägerska blev arg. Hon tänkte inte lägga en krona på det där skruttiga huset. Hennes man bara suckade och gick därifrån han brukar aldrig säga emot henne.
Vi hade planerat att bo i det här huset. Byn ligger inte långt från Uppsala och vi har egen bil så vi kan enkelt pendla in till stan. Dessutom var vi trötta på att trängas i en etta, så vi drömde om ett eget hus. Att bygga nytt skulle ha blivit dyrt, så det här var vår chans.
För min svägerska var huset bara tänkt att användas som sommarstuga. Hon tänkte komma ut lite då och då under sommaren, grilla och slappa. Hon gjorde det klart att vi inte skulle räkna med henne.
Under fyra år renoverade vi hela vår halva av huset. Självklart tog vi lån, men det var värt det. Vi fixade badrum, installerade värme, drog ny el, bytte fönster och målade loggian. Vi jobbade oavbrutet, men hoppet om ett eget hem höll oss igång.
Under hela denna tid var min svägerska knappt där. Hon reste världen runt och brydde sig inte alls om vad vi gjorde eller hur huset såg ut. Hon levde för sig själv och nöjde sig gott och väl med det. Men när hon sedan fick barn och gick på föräldraledighet förändrades allt.
Plötsligt hade hon slut på pengar och semesterresorna tog slut. Då kom hon plötsligt ihåg huset. Att ha ett litet barn instängd i en tvåa i Västerås frestade på, och ute vid huset kunde barnet springa och leka fritt i trädgården hela dagen.
Vid det laget hade vi redan hunnit flytta in, och hyrde ut lägenheten vi bott i. Vi hade inte rört hennes halva alls, men på de här åren hade hennes sida av huset bokstavligt talat förfallit. Jag förstår inte hur hon ens tänkte sig att bo där, utan värme eller bekvämligheter, men hon dök upp med resväska och barn och bad att få bo hos oss en vecka. Jag gick med på det.
Hennes son är extremt högljudd, precis som hans mamma som alltid gör vad hon har lust med och inte bryr sig om någon annan. Eftersom jag jobbade hemifrån blev det snabbt outhärdligt, och jag flyttade till en kompis under tiden. Hon var ändå bortrest, så det passade henne bra att någon vaktade huset.
Det blev så att jag kom tillbaka nästan en månad senare. Först bodde jag en vecka hos min kompis, och sedan blev min mamma sjuk och jag behövde ta hand om henne. Jag hade nästan glömt bort min svägerska vid det laget, för jag var säker på att hon hade åkt hem igen.
Gissa min förvåning när jag hittade henne hemma hos oss! Hon betedde sig som att det var hennes eget hem. Jag frågade när hon egentligen skulle flytta ut.
Vart skulle jag ta vägen? Jag har ett litet barn och vi har det så bra här, svarade hon.
Vi kör dig till stan imorgon, svarade jag.
Jag vill inte flytta tillbaka till stan.
Men har du ens brytt dig om att städa här under tiden du bott här? Det här är inget hotell. Det är dags att åka.
Med vilken rätt kastar du ut mig? Det här är faktiskt mitt hus!
Din del av huset är på andra sidan väggen. Gå och bo där, svarade jag.
Hon försökte få sin man att gå emot mig, men även han sa att hon hade bott alldeles för länge i vårt hus. Hon blev förolämpad och åkte därifrån. Några timmar senare började min svärmor ringa.
Du hade ingen rätt att köra ut henne, det är hennes egendom!
Hon hade kunnat bo på sin egen del, där är det hennes hem, svarade min man.
Och hur ska man bo där med barn? Det finns varken värme eller badrum, toan är utomhus! Ni kunde väl ha hjälpt er syster.
Min man blev rasande och berättade allt för sin mamma: att vi faktiskt hade erbjudit oss att renovera hela huset tillsammans det hade till och med blivit billigare att göra på samma gång. Det ville hon inte. Så varför klagar de på oss nu?
Vi föreslog till slut för min svägerska att hon kunde sälja sin halva till min mamma. Det gick hon med på, men summan hon ville ha motsvarade priset för ett helt renoverat hus. Vi bestämde att det inte var värt det.
Nu är det ständigt tjafs. Min svärmor är ständigt förolämpad, och Agnes min svägerska gör livet surt för oss. Hon och hennes familj kommer sällan hit, men när de är här är det alltid högljutt, stökigt och de förstör saker på gården.
Till sist började vi bygga ett plank för att dela tomten helt och hållet. Vi kompromissar inte längre det var trots allt det här min svägerska ville ha.
