Jag träffar min man på universitetet. Vi är båda 18 år gamla och just har börjat plugga. Jag lägger direkt märke till honom Oskar en kille med både styrka, smarthet och framförallt värme. Först är vi bara vänner men snart inser jag att mina känslor är djupare än vänskap. Efter några månader blir vi ett par. Jag minns den tiden med glädje och vet att studentåren var de bästa i mitt liv.
Ett år senare friar Oskar till mig och vi gifter oss. Vi har inte råd med en stor fest, så vi firar i en liten krets med bara vår närmaste familj. Under andra året på universitetet börjar Oskar arbeta extra. Vi bor i korridorrum och att äga en egen lägenhet känns långt borta, men vi drömmer om att det snart ska bli verklighet.
Plötsligt förändras allt; min mormor går bort och jag ärver lite pengar. Samtidigt har Oskar lyckats spara ihop en ganska stor summa. Tillsammans har vi nu råd att ta ett bolån till en tvårummare här i Uppsala, eftersom vi vill bilda familj inom en snar framtid.
Vi lever tillsammans i tio år, men det blir aldrig några barn för oss. För några år sedan drabbas Oskar av svårigheter på jobbet; företaget hamnar i ekonomiska problem och chefen skyller allt på Oskar, som är ekonomiansvarig. Han blir oskyldigt anklagad för att ha manipulerat bokföringen och får fyra års fängelse efter en orättvis rättegång. Vi kämpar länge: anlitar advokater, överklagar, men allt känns hopplöst. Papprena är snyggt fixade för att det ska se ut som om Oskar är skyldig, även om han bara följt chefens direktiv. Det är en tuff period och jag försöker stötta Oskar så gott jag kan, men efter ett år inser jag att jag själv behöver stöd…
En dag kommer min svärmor, Birgitta, hem till mig. Hon säger rakt ut att jag inte får bo kvar längre. Hon skyller allt som hänt Oskar på mig och påstår att det var hans pengar som finansierade lägenheten, och att jag därför inte har någon rätt till vårt gemensamma hem. Jag blir helt ställd; jag visste inte att hon var kapabel till sådan hårdhet.
Det visar sig att Oskar före rättegången gett en fullmakt till sin mamma och att hon med hjälp av den ordnat bankutdrag där det syns att lånebetalningarna gått från Oskars konto. Birgitta hävdar att det räcker för att domstolen ska fastslå att jag inte varit med och köpt lägenheten. Jag känner mig förvirrad och har ingen aning om vad jag ska göra.
