Jag och min svärmor har aldrig kunnat komma överens.
I början försökte vi bo ihop, men det höll bara i en månad.
Min relation med svärfar var faktiskt ganska bra, vi kom överens och kunde prata om det mesta. Men med hans fru blev allt snabbt komplicerat. Hon tyckte inte om mig från första stund.
Du har tagit fel kastrull, ropade hon du kokar potatisen helt fel…
Sådana kommentarer haglade över mig hela tiden.
Vi flyttade till en hyreslägenhet och strax därpå upptäckte jag att jag var gravid. Min mans pappa pratade med min svärmor och bad henne skärpa till sig så att jag inte skulle bli upprörd, för barnbarnets skull.
Vilken svår människa hon är, klagade min svärfar. Hon hade temperament redan som ung, men nu när hon blivit äldre har det blivit helt galet. Jag gifte mig med henne för att hon väntade på mig när jag gjorde lumpen, sen vande jag mig bara.
Faktiskt blev svärmor mycket lugnare när jag väntade barn. Men så fort vår dotter föddes kom problemen tillbaka med henne. Vår flicka föddes fem veckor för tidigt, men det påverkade inte hennes hälsa.
Det där är inte ditt barn, sa min svärmor till min man.
Är du blind? Förstår du inte varför hon föddes för tidigt? Det där är någons annans unge.
Som tur var ställde min man sig på min sida och försvarade mig mot hennes anklagelser. Till sist fick han nog och bad henne gå ut ur lägenheten.
Hon vägrade träffa sitt barnbarn och ville inte försona sig. Däremot kom svärfar ofta och hälsade på med presenter till oss, även om han fick skäll hemma för det.
Jag vet inte vilka program den gamle tittade på, men när vårt barn var tre år tog han med henne på en promenad och passade på att göra ett DNA-test. Han ville ge sin fru en läxa.
Är min son inte hemma? svärfar stod förvirrad i dörren Tur det, för jag har fått svaren på DNA-testet. Det visade sig att min fru hade rätt. Vems barn har du fött? Flickan är inte vårt barnbarn!
Jag var helt chockad, hade ingen aning om något DNA-test. Och jag visste med säkerhet att det var min mans barn.
Sen gjorde jag och min man egna tester, och hans faderskap kunde bevisas. Det visade sig istället att det var svärfar som inte var morfar till sitt barnbarn.
Så mycket för att hon väntade på mig när jag gjorde lumpen! röt han bittert.
De skilde sig till slut, trots att svärmor bad om förlåtelse i månader.
Innan man anklagar andra är det bäst att se på sig själv först.
Vad tycker du om det här?
