När min farmor fick veta att hennes dotter, min mamma, var gravid utan att vara gift, blev hon mycket besviken. Hon gjorde min mammas liv outhärdligt, men mamma uthärdade allt i tystnad och med tålamod.
På min födelsedag låste farmor in min mamma och gick därifrån med nyckeln. Som tur var, var min syster, en tidigare ambulanssjuksköterska, på plats och fick tag på nyckeln. Hon skyndade sig till mamma och hjälpte henne. Så kom jag till världen, och trots de svåra omständigheterna har min mamma alltid älskat mig djupt. Min farmor, som var ännu äldre, lärde mig mycket om trädgårdsarbete och jordbruk. Jag blev skicklig i vissa saker, men när jag gjorde misstag utsatte hon mig för hårda ord, sådana som jag inte förstod då, men jag kände att de var menade att såra.
Jag kunde aldrig helt förstå hennes beteende, varför jag inte blev älskad, eller vad jag hade gjort för fel. Farmor hade själv tagit sig igenom svårigheter när hon uppfostrade sitt barn efter sin mans bortgång, så hon borde ha förstått hur tufft det var. Jag växte upp utan någon manlig närvaro ingen farfar, ingen pappa, ingen bror.
Senare gifte sig mamma och fick två barn till, men hennes man gick tyvärr bort snabbt. Överraskande nog överöste farmor dessa barn med betydligt mer kärlek än hon någonsin gav mig. Jag kunde inte låta bli att känna avund.
Farmor har varit borta länge nu och jag är inte längre ett barn, men ibland slår barndomsminnen till, särskilt de som påminner mig om att jag alltid kände mig annorlunda. Hennes hårda ord lever kvar i minnet och väcker gamla känslor till liv.
En dag, när jag handlade med mamma i Ica-butiken i Uppsala, stötte vi på en kvinna som köpte en påse full med frukt och godis. Hon berättade glatt att hennes dotter snart skulle bli mamma och att bröllopet närmade sig. Alla i Stavby visste att Victorias dotter inte hade någon man, men hennes öppenhet och kärlek till sitt barn rörde min mamma djupt, och påminde henne om den kamp hon själv genomgått och alla hårda ord hon fått genomlida.
Jag älskar min mamma och är tacksam för att hon födde mig och stod ut för min skull. Hon har aldrig varit elak mot mig. Hennes gränslösa moderskärlek är genuin och sann.
Om jag funderar på vad jag hade gjort i farmors ställe, är det svårt att veta utan att ha varit med om samma saker. Men jag tror att förmågan att visa förståelse, omtanke och stöd för sin dotter är avgörande, även i svåra tider. Kärlek och medmänsklighet borde alltid gå före för att skapa en stark relation till sitt barn, oavsett omständigheter.
Den största lärdomen jag bär med mig från allt detta är att aldrig ta kärlek för given och att visa snällhet, oavsett vad livet bjuder på.
