– Din man är far till mitt barn.
Med dessa ord närmade sig en obekant kvinna den lunchande Lovisa. Utan att fråga slog sig damen ner mittemot och väntade, som om varje sekund drog henne närmare ett slags utbrott.
– Och hur gammalt är ditt barn? frågade Lovisa lugnt, som om detta var lika vanligt som att det regnat småsmultron i Stockholm och alla dagligen kom med samma nyheter.
– Åtta, betonade kvinnan, Maja, och sköt underläppen ut. Hon väntade sig protester! Förtvivlan, anklagelser om lögn eller kanske bara ett avgrundsdjupt förakt.
– Underbart, svarade Lovisa och log knappt märkbart, innan hon nöjd återvände till den sagolika körsbärspajen som fanns bara på det här kaféet vid Vasagatan. Vi har bara varit gifta i tre år, så det som hänt tidigare rör inte mig. Bara en sak jag undrar vet Oskar om det här?
– Nej, fräste Maja. Men det spelar ingen roll! Jag tänker kräva underhåll! Han ska betala, det är solklart!
– Han kommer självklart att ta sitt ansvar, nickade Lovisa. Min man älskar barn, så om han hade vetat hade han säkert velat vara med i din sons liv. Vad heter han, förresten?
– Alvar, svarade Maja på ren vana, men såg ändå skeptisk ut. Bryr du dig inte om att din älskling har ett barn på sidan?
– Det jag redan sagt gäller livet innan vårt äktenskap bekymrar mig inte, log Lovisa tålmodigt och med ett nästan vänligt tonfall. Tro mig, jag gifte mig knappast med en oskyldig pojke klart att män på trettio redan haft flirtar och kanske barn. Jag är den enda nu och det räcker för mig.
– Okej då, vi ses i tingsrätten. Förbered dig på att öppna plånboken jag kommer kräva det som tillkommer min son enligt svensk lag.
Maja försvann med en doft som var alldeles för tung, nästan som om hon tömt halva parfymflaskan över sig själv. Lovisa fick bita ihop för att inte rynka på näsan.
– Ja, försök du, mumlade Lovisa och sköt undan det sista pajsmulet. Vi får väl se vad du säger när du får veta att Oskar officiellt bara tjänar trettiotusen i månaden? Allt är uppskrivet på hans pappa Och dessutom har han en sjuk mamma hemma som han tar hand om, så några stora summor lär inte trilla ut.
Lovisa kände sig till och med lite sorgsen för Alvars skull. Det var trots allt inte hans fel. Hon funderade på att besöka dem. Se hur de hade det, och kanske komma överens om en rimlig månatlig summa till Alvars bästa.
Men bara om Alvar faktiskt var Oskars son. Lovisa hade stött på sådant förut
*********************
DNA-testet gick snabbt pengar löser ju det mesta i Sverige också. Svaret kom rakt och tydligt: Alvar var verkligen Oskars son.
Pojken gjorde Lovisa bekymrad. Han var ovanligt tystlåten. En åttaåring som kan sitta orörlig i en och en halv timme medan vuxna fyller i papper, helt utan att be om att få se på tecknat, springa iväg, eller ens prata Det var märkligt.
Nu var Lovisa helt säker hon behövde hälsa på sin nya bonusson oftare.
De bodde i en fin del av Södermalm. Portkod, fin hiss, två rum och kök, allt renoverat och prydligt.
Lovisa noterade automatiskt detaljerna, och hade svårt att förstå hur någon som bodde så bra kunde klaga på ekonomin.
– Rättegången är om en vecka, muttrade Maja när hon släppte in Lovisa.
– Jag ville bara lära känna Alvar lite mer. Oskar vill verkligen vara delaktig i hans liv och kanske ta honom ibland på helger, när han fått vänja sig.
– Tror du jag släpper i väg honom bara så där? utbrast Maja ilsket.
– Rätten avgör det, svarade Lovisa lika lugnt. Han är ju ändå pappa. Men jag ser ingen leksak någonstans?
– Jag har inte råd med sånt trams! fnyser Maja. Pengarna räcker knappt till kläder.
– Jasså? Lovisa lät blicken stanna på Majas exklusiva handväska, kläderna slängda över soffan, märkesprodukterna intill hallspegeln. Du har inte pengar?
– Jag är fortfarande ung och vill ha ett liv, och en ny familj, väste Maja. Och det rör inte dig!
– Vem passar pojken när du dejtar runt då? fortsatte Lovisa, som började förstå varför Alvar var så skygg.
– Han är inte liten längre. Kan vara ensam hemma, snäste Maja. Är vi klara nu? Annars ses vi bara i rätten.
– Då kräver jag redovisning för varje krona som går till Alvar, sa Lovisa stramt. Hon ville inte heller stanna längre där inne bland den kvävande parfymdoften. Jag tror nog att du inte blir nöjd med domslutet.
**********************
– …tingsrätten beslutar att bevilja Majas krav delvis. Fastställer att Oskar Malm är far till Alvar Lindstrand. Skatteverket åläggs att ändra födelsebeviset. Underhållsanspråket avslås. Motkrav från Oskar Malm om att barnet ska bo hos honom bifalles…
Lovisa log nöjt. Hennes mål var nått Alvar skulle bo med dem. Kanske skulle någon säga att hon tagit pojken från hans egen mamma. Men det var rätt. Alla grannar berättade samma sak: Maja skrek åt pojken och slog honom ibland, inför alla. Barnpsykologen som träffat Alvar hade försäkrat rätten om att han borde få flytta. Lärarna och fritidspersonalen instämde.
Nu skulle Alvar få ett eget rum, massor av leksaker, en dator Men mest av allt föräldrakärlek, något han aldrig fått förut, men som både Oskar och Lovisa redan kände djupt för den tysta lilla pojken.
