Allt började en söndagsmorgon vid sju. Jag och min man hade varit ute i Stockholm lördagskväll, kommit hem sent och längtade efter några extra timmar sömn. Men den lugna morgonen varade inte länge svärmor ringde och bjöd in oss till deras lilla stuga utanför Uppsala för att grilla. Vi försökte artigt tacka nej, men hon insisterade envist och berättade hur hon redan marinerat köttet och planerat allt för oss. Vi orkade inte stå emot och sa till slut att vi skulle komma.
Inte bara svärföräldrarna skulle vara där, utan även min svåger Fredrik och hans fru Linnea. Vi hade varit gifta i tre år, men Fredrik och Linnea hade nyligen gift sig för bara två månader sedan och ingen av oss hade barn.
Efter ett helt år med svärmor boende hos oss hade jag lärt mig allt om hennes personlighet. Hon var ofta girig och klagade högljutt över att pengarna inte räckte till. Till slut flyttade jag och min man till en hyreslägenhet, och mina föräldrar tog över min mormors gamla lägenhet som de ärvt, vilket lättade mycket på vår ekonomi och frihet.
Så kom grilldagen. Vi tog tåget i två timmar till den lilla byn där de väntade. Men när vi kom fram fick grillen vänta. Genast satte svärmor oss i arbete vi skulle laga staketet, plantera kryddväxter och vattna blommor. Trots att hon själv var trött och hungrig verkade hon tycka att hushållsarbete räckte gott som middagsunderhållning.
Till slut kunde min man inte hålla sig längre han muttrade fram till sin mamma att han var vrålhungrig, vilket ledde till ett mindre gräl. Det var inte förrän sent på eftermiddagen som grillen faktiskt blev tänd. Och det som serverades? Jo, två grillade prinskorvar per person. Alla satt där, besvikna och irriterade, för detta var långt ifrån det utlovade kalaset.
Efteråt var känslan mest bitter. Om hon bara sagt att hon behövde vår hjälp hade vi glatt ställt upp, och hade vi vetat om detta hade vi tagit med oss både mat och fika. Men hennes sätt gjorde bara vår redan späda relation ännu skörare.
En vecka senare ringde svärmor igen och ville bjuda på en ny grillkväll. Då ringde svärfar mig och småskrattade, och sa åt mig att inte gå på hennes prat. “Hon vill bara ha gratis arbetskraft hon har ingen tanke på att bjuda på riktig middag,” varnade han.
Vi kände oss både frustrerade och trötta. Så jag och min man bestämde oss för att stänga av både mobiler och dörrklockan. Äntligen fick vi vila och fick vårt hem tillbaka, om så bara för en söndag.
