Min man har en väldigt livlig mejlkontakt med en gammal väninna.
Jag måste erkänna att jag faktiskt har haft enorm tur som träffat min man. För mig är han nästintill en perfekt man! Men den där helt perfekta människan sån finns nog inte i verkligheten. Med tiden har jag ändå märkt att min man har en liten svaghet: han är överdrivet social, öppen och charmerande. Vissa kanske tycker det inte gör något, men…
Erik umgås med kvinnor. Han döljer aldrig några meddelanden för mig, allt är helt öppet och det finns inget misstänkt, men ändå ogillar jag det. I flera år har han haft kontakt med en tidigare kollega. Agnes flyttade för länge sedan till Norge med sin make, men ändå har hennes namn alltid stannat kvar i vårt hem.
När något ovanligt eller viktigt händer på jobbet eller på någon resa är det alltid två kvinnor som får veta först: jag och hans gamla väninna. När Erik ska fatta ett viktigt beslut, diskuterar han det inte bara med mig utan även med henne. Allting verkar han ta upp med Agnes. Ibland pratar han med henne om sådant som bara borde angå oss två! Jag blir så frustrerad över det där.
Återigen måste jag säga att han är en fantastisk make. Vi delar på allt hemma, jämlikt och rättvist. Han tjänar också riktigt bra. Vi går ofta på bio, teater och restaurang tillsammans. Ändå förstår jag inte varför han måste ha en så nära relation till en annan kvinna.
Det kanske låter dumt, men jag har börjat bli svartsjuk på min man. Jag känner ingen svartsjuka över andra tjejer han arbetar med.
Jag kan inte begripa vad han saknar? Varför behöver han just den här vänskapen?
