Efter att jag hade fött barn gick jag upp lite i vikt. Egentligen förändrades inte siffran så mycket, men Min man började klaga på mitt utseende och på allt som hade med det att göra.
Istället för att säga: Det gör inget, älskling, du är ändå bäst, och ha tålamod tills jag kom på fötter igen, tog han sin jacka och gick. Han försvann så ordentligt att han en dag inte kom tillbaka överhuvudtaget. Jag stod ensam kvar med vårt barn i famnen. Jag behöver nog inte berätta mer allt är ganska tydligt.
Till slut var jag trött på att tycka synd om mig själv och fann kraften att ta tag i mitt liv igen. Jag köpte en hund, en liten labrador som jag döpte till Frasse, och började jogga med honom varje morgon. Jag pressade mig för att träna, och även om det var tufft mentalt hjälpte det mig att fokusera på något annat än mina mörka tankar. Med tiden blev träningen ett naturligt inslag i min vardag, och när jag hade fått ett nytt jobb skaffade jag medlemskap på ett gym i Stockholm.
Tränaren där, Anders, var inte bara professionell utan också genuint omtänksam och tålmodig. Efter några år av träning, blev inte bara kroppen som den var förr den blev faktiskt bättre på vissa sätt! Det kändes som om jag hade fått en ny chans på livet och återfann min kärlek till mig själv.
En kväll, på väg hem i träningskläder med gymväskan i handen, såg jag min före detta make stå framför porten. Han hade med sig blommor och en ask Marabou-choklad. Han ringde på dörren, men vår son öppnade inte. Just då insåg jag här och nu har jag chansen att göra det som så många blivit lämnade drömmer om
Att låta honom ångra sig. Jag sträckte på ryggen, drog tillbaka håret, satte mig ner och gjorde några snabba situps, ordnade till tröjan och gick lugnt mot honom
Och vet du vad han sa? Ursäkta, fröken, bor du i det här huset? Kan du öppna porten?
Jag skrattade bittert, gömde ansiktet i händerna och kände en triumferande känsla inom mig. Sa jag något roligt? frågade han irriterat. Varför skrattar du? Jag svarade, Du vet, när vi stod i Stadshuset och lovade att älska och stötta varandra det känns faktiskt skönt att kunna skratta nu! Jag tittade honom rätt i ögonen och sa, Du har tio sekunder på dig att lämna gården. Han bad om att få träffa sin son. Jag sade bestämt, Gå nu. Du har förlorat den chansen.
Han gick och såg sig om flera gånger, men det spelade ingen roll. Ibland infrias drömmar, om man verkligen vill förändras och följer sitt hjärta.
Livets väg är inte alltid rak, men ur prövningar kan vi hitta styrkan att älska oss själva igen och att klara oss själva är ibland den finaste segern.
