Alltså, jag var nitton när en kille som hette Mikael, vi hade varit ihop i ett år, friade till mig. Jag visste egentligen att det var lite tidigt och att det skulle bli svårare att hänga med vännerna och göra roliga saker. Men Mikael verkade vara en riktigt trygg och schysst kille. Jag var livrädd att jag aldrig skulle hitta någon bättre, så jag tackade ja och blev hans fru.
Vi flyttade hem till hans föräldrar och bodde där tillsammans. Mina föräldrar har ett stort villa strax utanför Uppsala, så vi fick hela övervåningen där. Måste säga direkt att Mikaels föräldrar inte var fattiga precis, och när vi gifte oss tjänade han också helt okej, så jag kunde fortsätta plugga på universitetet utan att stressa över pengar.
Två år senare fick jag mitt första barn, en dotter. Mikael var överlycklig, men sen kom problemen vi inte räknat med. Mikael blev av med jobbet. Hans föräldrar erbjöd honom att börja jobba i familjefirman, men Mikael är en sån som alltid vill klara sig själv, så han tackade nej. Istället kom en kompis med ett jobb utomlands och Mikael hakade på.
Vi var överens om att han bara skulle vara borta i ett år, bara för att dra ihop lite pengar, kanske köpa något eget. Men när han sedan hade vant sig vid att tjäna mer så kom han hem efter ett år för att ganska snabbt säga att han skulle dra igen, den här gången i två år. Han ville köpa oss en egen lägenhet i stan, slippa bo hos mina eller hans föräldrar. Klart det var fint tänkt, men hallå vad hände med mig och dottern? Mikael lovade att hälsa på oss några gånger om året, och det gjorde han visst, men ja så där höll han på i fem år. Jag längtade så mycket efter att ha någon vid min sida, det gick mig nästan på nerverna till slut.
En dag skrev en man, några år äldre än mig, till mig på sociala medier. Han överöste mig med komplimanger och sa att jag var den vackraste, mest åtråvärda kvinnan han sett. Mikael hade inte sagt så till mig på evigheter. Vi skrev till varandra i en månad, sen bestämde vi träff. Och ja, allt hände där, och jag var otrogen mot Mikael. Det var för första gången på länge som jag verkligen kände mig levande, så vi sågs några gånger till.
Sen kom det bara två månader senare kom Mikael hem, den här gången för gott. Han sa så fina ord, köpte en lägenhet till oss i Uppsala. Jag fick sån ångest, det gick inte att hålla inne, så jag berättade att jag hade varit otrogen, och inte bara en gång. Och vad händer? Jo, Mikael kastade ut mig. Jag tänkte vända mig till min nya älskare, men han sa bara direkt att han inte kunde ta emot mig massa undanflykter om jobbet, och så vidare. Jag var bara en tillfällig romans för honom, insåg jag.
Nu har Mikael redan lämnat in papper för skilsmässa, och jag bor med min dotter hos mamma. Men Mikael hotar med att ta henne ifrån mig. Jag skäms så himla mycket, varför kunde jag inte bara ha väntat på Mikael? Hur kunde jag vara så dum och svika honom så?
