Min man, 45 år gammal, glömde min födelsedag den 27 februari och samma morgon stack han iväg och fiskade med sina vänner. Medan han var borta förberedde jag en överraskning, en sådan där märklig drömgrej, så att han aldrig mer skulle kunna förtränga just det här datumet.
Det var som om han bär på en förbannelse: han minns exakt när bilen ska servas, vilket datum abborren nappar bäst och när gubbarna samlas vid sjön. Men när det gäller datum som är viktiga för vår familj då försvinner de ur hans minne som om de vore gjorda av dimma över en insjö.
Vanligtvis räddar jag situationen: lämnar små anteckningar över allt, ställer frågande ögon mot hans ansikte, viskar ledtrådar som stannar kvar i luften. Men just vid min 45-årsdag ville jag något annat. Ingen påminnelse, inga antydningar, inget tiggeri om uppmärksamhet. Jag tänkte, att efter tjugofem år tillsammans, borde en man veta.
Tidigt på fredagen for Henrik fram genom lägenheten som en stormvind och rotade bland prylarna.
Ingrid, har du sett min termos? Grabbarna väntar redan! Gäddorna vakar i Skärgården. Jag kommer hem på söndag du får knappt tag i mig på mobilen.
Han gav mig en snabb puss på kinden utan att möta min blick.
Tat lugnt. Passa på att unna dig något gott.
Dörren slog igen. Jag gick fram till kalendern. Dagen var markerad i rött. Mitt jubileum. Han hade valt att glömma. Han hade valt bort mig för ett abborrnapp.
Först värkte det. Sen blev det svalt och stilla inombords, som frost över en midsommarnatt. En tanke tog form för att visa honom: ingen fiskekväll, inga gubbar, inget båtprat borde vara viktigare än hans fru. Så jag satte igång och förverkliga min plan. När han kom hem väntade min surrealistiska drömöverraskning. Nu, den här födelsedagen, kommer för alltid stanna hos honom.
Henrik hade sitt lilla gömställe. Hans heliga reserv för den där nya utombordaren han pratat om i evigheter. Pengarna låg i kassaskåpet i arbetsrummet. Koden visste jag hans perfekta minne gällde inte alltid.
Det var mycket. Närmare trehundratusen kronor. Jag öppnade kassaskåpet, sa hej till de små sedlarna och tog ett drömmande beslut.
Resten av helgen var som en galen feberdröm. Jag beställde catering med smörgåstårta och räkor, bjöd in väninnorna, fyllde luften med björkdoft och snittblommor. Musiken svävade som moln genom rummen, skratten studsade mot väggarna, champagne i glasen. Nästa kväll middag högt ovanför staden, där lamporna liknade eldflugor. Dagen därpå var det spa-behandling med bastalukt och lena händer över min rygg.
Till sist en brosch, sprungen ur en snöig dröm, som jag länge trånat efter men alltid sparat för våra gemensamma mål.
På söndag kväll knarrade dörren till hallen. Henrik kom in, solbränd och nöjd, en svart hink fylld med gös och abborre i handen.
Kom och titta! Vilken fångst! Magisk helg!
Han trampade in i vardagsrummet och stannade som förstenad. På soffbordet stod tomma flaskor, i hörnet låg blomsterkorgar och på soffan trängdes påsar från NK och Svenskt Tenn.
Vad har hänt? Har vi haft kalas?
Ja, visst. Jag fyllde år. Fyrtiofem. Minns du?
Han frös till, luften flög ur honom.
Men herregud… Ingrid, jag glömde verkligen. Förlåt, det blev så mycket du vet väl hur det är
Jag vet, svarade jag lugnt. Så det gjorde inget. Jag firade själv. Och presenten valde jag också själv, utan din hjälp.
Hans blick for mot arbetsrummet. Kassaskåpet stod öppet. Han bleknade och rusade dit. Efter en minut kom han ut igen med tom blick.
Var är pengarna? Det är tomt. Allt är borta
Men du ser väl, sa jag och svepte med handen över alla spår av kalaset.
Du spenderade allt? Men det var ju till min motor! Jag slet för de där pengarna i två år!
Och jag har väntat i tjugofem, viskade jag, men rösten var bestämd. Du glömde min födelsedag. Jag ordnade så att du aldrig mer ska göra det.
Han sjönk ner på soffan, ögonen vilade på fiskhinken, på det tomma kassaskåpet, på mig. Att bråka var meningslöst pengarna var ju våra gemensamma.
Han rensade fisken under tystnad.
Ett halvår gick. Han sparar på nytt till motorn. Men nu har han notiser i mobilen en månad i förväg, en vecka i förväg, en dag innan varje viktig dag. Ibland kostar drömmar och lärdomar mycket. Men den här gången har han lärt sig min dag för alltid.
