Mina föräldrar bodde ihop endast en kort tid. När jag var fyra år gammal lämnade min pappa oss, och han kom aldrig tillbaka. En olycka… Men han lämnade efter sig några fotografier från min barndom, och ett rejält sparkapital i mitt namn på banken, som växte för varje år.
Några år senare gifte sig mamma på nytt och fick en son, min lillebror. Det föll sig så att jag blev någon slags hushållerska åt min styvfar och mamma, och barnvakt åt min lillebror.
När jag såg hur mamma behandlade min bror, grät jag inombords. Hon älskade honom verkligen pussade honom godnatt, höll om honom, läste sagor, köpte nya leksaker och fina kläder.
Styvfar älskade också sin enda son. Men mig älskade ingen… och det blev snart värre. Mamma och styvfar började bråka, han började dricka och bråken eskalerade. Självklart var det jag som fick ta emot mest stryk, eftersom de saknade kärlek till mig. Efter några år blev det skilsmässa.
Senare flyttade jag till Göteborg för att studera och lämnade min bror och mamma kvar i lägenheten som jag ärvde efter pappa. Jag hälsade sällan på, eftersom jag även hade extrajobb vid sidan av studierna.
När jag efter lång tid återvände hem, möttes jag av främmande ungdomar i hallen. Mamma låg och sov på en soffa i köket, och dessa främlingar var min brors vänner. Jag tänkte ta upp saken med dem. Men istället blev det bara sämre. Morgonen efter tvingades jag följa med till banken och ta ut de pengar pappa hade satt in till mig, eftersom min lillebror spelat bort massor av pengar på poker.
Det kändes som om jag återigen var den lilla flickan som bara fick order om vad hon skulle göra.
Det märkliga är att jag kommit hem för att berätta den glada nyheten att jag väntade barn, i hopp om att vi skulle stärka våra familjeband. Men lösningen blev en annan. Jag sa till dem att packa ihop sina saker, för från och med nu skulle de bo hos mormor på landet. Lägenheten var min nu fick det vara slut på att andra beslutade över mitt liv.
Mamma och bror bara skrattade åt mig, vilket gjorde min övertygelse ännu starkare. Jag ringde polisen, som hjälpte mina släktingar att packa sina saker och lämna lägenheten. Sedan bytte jag och min fästman lås, och vi planerar att sälja lägenheten och köpa en ny tillsammans i en annan stad. Jag har även bytt mina kontonummer, eftersom mamma redan hade försökt komma åt pengarna.
Jag är övertygad om att min pappa hade stått bakom mig i det här. Han ville alltid mitt bästa. Idag vet jag att det är jag som sätter gränser för mitt liv det är min tur att välja rätt väg.
