Mina föräldrar bodde tillsammans under en väldigt kort tid. När jag var fyra år gammal lämnade min pappa oss och kom aldrig tillbaka. En olycka… Men han hann lämna några gamla foton från min barndom samt en betydande summa pengar på banken i mitt namn, som växte år efter år.
Några år senare gifte sig mamma igen och fick en son. Det blev så att jag förvandlades till någon slags hushållerska åt min styvfar och mamma, och dessutom blev jag barnflicka åt min lillebror.
När jag såg hur mamma tog hand om min lillebror ville jag gråta. Det gick inte att ta miste på hennes kärlek hon kramade honom godnatt, pussade på honom, läste sagor, köpte leksaker och fina kläder.
Min styvfar älskade förstås också sin ende son. Själv kände jag mig helt osynlig… och allt tog en ännu sämre vändning. Efter ett tag började de gräla allt oftare, styvfar började dricka, och bråken eskalerade. Självklart var det jag som fick ta de hårdaste smällarna, eftersom jag ändå inte var älskad där. Till slut skildes de.
Några år senare flyttade jag till Uppsala för att plugga och lämnade mamma och min bror kvar i lägenheten som tillhört min pappa. Jag var sällan hemma, eftersom jag dessutom jobbade extra vid sidan av studierna.
När jag långt senare kom hem möttes jag av ett chockartat kaos. Det bodde unga människor där som jag aldrig träffat förut. Mamma sov på soffan i köket och främlingarna visade sig vara min brors vänner. Jag försökte ta upp situationen med dem, men det blev bara värre. Nästa morgon väcktes jag tidigt och tvingades följa med till banken för att ta ut fars arv, eftersom min bror spelat bort en stor summa pengar på poker.
Allt kändes precis som förr, som om jag var ett litet barn igen och bara blev tillsagd vad jag skulle göra.
Ironiskt nog hade jag kommit hem för att berätta glada nyheter om att jag väntade barn, i hopp om att vi kanske kunde återfå någon form av familjeband… Men det löste sig på ett helt annat sätt. Jag sade åt dem att packa sina saker, för från och med nu skulle de få bo hos mormor ute på landet. Lägenheten var min och jag hade ingen som helst lust att ha dem eller deras vänner där.
Mamma och brorsan skrattade åt mig, vilket bara bekräftade att jag gjorde det rätta. Jag ringde polisen, och de hjälpte mina så kallade släktingar att packa och lämna lägenheten. Sedan bytte jag och min fästman lås och vi planerar att sälja lägenheten för att köpa en ny tillsammans i en annan stad. Jag bytte även bankkonton, för mamma hade redan försökt komma åt pengarna.
Jag är säker på att pappa skulle ha stöttat mig i det här han ville alltid mitt bästa.
