**Dagboksanteckning**
I går kväll hände något som fick mitt hjärta att brista. Min man, Henrik, stod framför mig i köket och sa med iskall röst: *”Min mamma förtjänar att fira sin jubileum här på landet, men dina fattiga föräldrar får väl hitta någon annanstans att vara under tiden!”*
Vår stuga med sitt snedtak och snidade fönsterkarmar står omgiven av gamla äppelträd. Det är huset jag ärvt från mina föräldrar efter mormors bortgång. Här växte jag upp, och varje vrå bär på minnen. Nu har jag och Henrik bott här i tre år, men plötsligt känns allt så främmande.
En septemberkväll färgade himlen i scharlakansrött. Jag dukade fram tekoppar på verandan när mina föräldrars röster nådde mig genom den öppna dörren. Pappa, Lars-Göran, berättade för mamma, Britt-Marie, hur han plockat de sista tomaterna i växthuset.
*”Britt-Marie, imorgon måste vi gräva upp morötterna,”* sa han och torkade händerna på en handduk. *”Frosten kommer snart.”*
*”Ja, Lars-Göran. Elin, kan du hjälpa oss imorgon?”* vände sig mamma mot mig.
Jag nickade och hällde upp det varma teet. Mina föräldrar kom hit i början av sommaren och har sedan dess hjälpt till med allt. Pappa lagat staketet, skött trädgården, och mamma har syltat vinbär och krusbär från trädgården. Huset fyllts av liv igen knarrande golvbrädor, doften av hembak och tysta samtal vid middagsbordet.
Henrik dök upp i dörren och skakade regndroppar från jackan. Han jobbar som ingenjör i stan och pendlar varje dag.
*”Lars-Göran, hur går det med lagningen på ladan?”* frågade han medan han satte sig.
*”Jag tror vi behöver nya brädor. De gamla är alldeles murkna,”* svarade pappa.
Henrik drack sitt te under tystnad, nickade bara ibland. Jag märkte att han var disträ på sistone, irriterad utan anledning. När mina föräldrar gick och lade sig, satt han kvar framför tv:n och zappade mellan kanalerna.
*”Har något hänt?”* frågade jag en kväll när jag satte mig bredvid honom.
*”Nej, inget särskilt,”* muttrade han utan att titta på mig.
Jag lät det vara. Män kan vara sådana ibland, särskilt på hösten. Kanske var han bara trött.
Men några dagar senare blev han annorlunda. När pappa erbjöd sig att hjälpa till med garaget, avvisade Henrik honom tvärt. Han svarade knappt vid middagen. Britt-Marie undrade om han var sjuk, men jag lugnade henne.
På lördagsmorgonen, när mina föräldrar gick ut för att plocka svamp, kom Henrik in i köket där jag stod och diskade.
*”Elin, vi måste prata,”* sa han och satte sig.
Jag torkade händerna och vände mig om. Hans ansikte var stelt.
*”Mamma fyller 60 snart. Margareta vill fira här, i vårt hus. Bjuda släkt och vänner. Du vet hur hon älskar att underhålla.”*
Jag nickade. Min svärmor älskar verkligen stora fester. Varje högtid samlas halva släkten hos henne, och hon lagar mat i dagar.
*”Vad föreslår du?”* frågade jag.
Han tvekade, såg mig sedan i ögonen.
*”Dina föräldrar måste åka härifrån en vecka. Mamma vill ställa om huset, dekorera. Det blir fullt med gäster vi har inte plats för alla.”*
Jag stelnade. Hans ord kändes som en dödsdom.
*”Åka härifrån? Vart då? Det här är mitt hus, mina föräldrar har lika mycket rätt att vara här!”*
*”Bara några dagar! De kan åka till din moster eller ett vandrarhem. Jag betalar!”*
Jag hängde långsamt upp handduken.
*”Henrik, hör du själv vad du säger? Du vill köra ut mina föräldrar för en fest? De har hjälpt oss med allt! Utan dem skulle vi aldrig klara av huset!”*
Han reste sig och kom närmare.
*”Förstår du inte? Mamma har drömt om det här. Släkten kommer från hela landet. Dina föräldrar kan väl åka någonstans och vila?”*
*”Mina föräldrar?”* Min röst var skarp nu. *”Lars-Göran och Britt-Marie bor här för att de har rätt till det. Ingen ska jaga dem för en fest!”*
Hans käke spändes.
*”Du förstår inte. Mamma har redan bokat catering, musik. Vi kan inte ändra nu.”*
*”Då får hon hitta ett annat ställe. En restaurang, ett hotell.”*
Hans ansikte mörknade.
*”Elin, lyssna nu! Mamma förtjänar att fira här! Dina fattiga föräldrar får väl hitta någon annanstans!”*
Jag stirrade på honom.
*”Upprepa det.”*
*”Min mamma har jobbat hela livet! Hon förtjänar det här! Dina föräldrar har ingenting de lever på din lott, och nu ska de få en gratis semester!”*
Jag kände hur vreden brände.
*”Mina föräldrar stannar. Det är deras hem. Om din mamma vill ha en fest, får hon hyra ett ställe.”*
Han slog näven i bordet. En krossad tekoppa låg i bitar på golvet.
*”Du förstår inte! Allt är planerat! Musik, mat, gäster! Och du förstör allt för dina jävla principer!”*
Jag böjde mig ner och plockade upp skärvorna.
*”Det här handlar om respekt, Henrik. Respekt för de människor som gav mig liv och det här huset.”*
Han gick fram och tillbaka, frustrerad.
*”Och min mamma? Har du ingen respekt för henne? För mig? Jag är din man! Min åsikt borde betyda något!”*
Jag ställde mig upp med skärvorna i handen.
*”Jag har alltid lyssnat på dig. Men att köra ut mina föräldrar det är inte en åsikt. Det är oförskämt.”*
Han stirrade på mig, ögonen svarta av ilska.
*”Då så. Förklara för mamma varför hennes fest ställs in!”* Han vände sig om. *”Jag åker till henne. Där får jag åtminstone respekt!”*
Dörren smällde. Bilen startade och försvann i ett dammoln.
Jag stod kvar med skärvorna i handen.
När mina föräldrar kom hem med svamp och lingon, frågade de var Henrik var.
*”Han åkte till sin mamma,”* sa jag, försökte låta lugn.
Pappa satte ner korgen och såg på mig.
*”Elin, har det hänt något?”*
Jag ville berätta, men höll tillbaka. Varför oroa dem?
*”Det är inget, pappa. Margareta fyller snart år, de planerar fest.”*
Mamma nickade.
