Min mamma är nu 73 år gammal. Hon har alltid varit en modern kvinna, trots sin aktningsvärda ålder, och hon är fortfarande aktiv. I fyrtio år levde hon i ett lyckligt äktenskap med vår pappa. Vi är så tacksamma över att vi haft möjlighet att växa upp i just den familjen.
Pappa och mamma hade en djup kärlek till varandra, så när mamma var 63 och pappa gick bort, var sorgen för stor, och hon hade det väldigt svårt. Vi försökte stötta henne på alla sätt, föreslog till och med att hon skulle flytta in hos någon av oss, men hon tackade bestämt nej. Hon sa att hon hade sina vänner där och ville bo kvar i den glada lägenheten där hon bott med pappa.
Med åren minskade sorgen, och efterhand kunde vi prata om pappa utan att mamma fick tårar i ögonen. Vi kunde sitta tillsammans och minnas glada och fina stunder. Mamma verkade till och med lite yngre.
En dag kom jag, min bror och våra familjer för att hälsa på mamma. Hon mötte oss i dörren och berättade att hon hade en vän hemma, en man vid namn Edvard, och att vi skulle bemöta honom med respekt. Vi blev förstås lite överraskade. Tidigare hade mamma sagt att hon inte skulle inleda någon ny relation.
Hon hade sagt: Vad ska jag med en man på gamla dar till? Det är bättre att leva ensam. Jag behöver inga män längre. Men nu satt Edvard vid hennes köksbord. Vi förstod såklart, vi är vuxna, vad vänskap innebär. Det verkade som mer än så. Vi visste inte om vi skulle säga något till mamma eller inte, men ärligt talat så tyckte vi inte riktigt om situationen. Samtidigt är mamma en klok och erfaren kvinna; det är hennes val om hon vill bygga en relation eller inte. Självklart stöttar vi henne.
Vi satte oss vid bordet, Edvard var runt 60, hade mörkt hår av fin kvalitet och bar en dyr kostym. Han såg ut som en företagsledare, men visade sig vara en vanlig pensionär. Han pratade mycket och drog många skämt och roliga historier. Det som störde oss mest var att han aldrig pratade om sig själv, och bytte snabbt ämne varje gång någon frågade. Kort sagt, vi gillade honom inte. Dessutom, vid första mötet gick han direkt fram till min bror och bad att få låna pengar. Det var genast uppenbart för oss vad som försiggick men inte för mamma.
Med tårar i ögonen bad mamma min bror ge honom lånet, och han gick med på det. Två dagar senare fick vi ett samtal från Edvards dotter. Hon berättade att hennes pappa var en bedragare. Han letar upp ensamma äldre kvinnor, vinner deras förtroende, och lever på deras bekostnad. Så fort pengarna är slut försvinner han. På samma sätt har han lurat redan tio kvinnor.
Jag ringde genast min bror, och han försökte nå Edvard, men telefonen var avstängd. På den adress han gav bodde dessutom andra människor. Så gick min bror miste om sina pengar, och mamma fick sitt hjärta krossat.
Det här har lärt oss något viktigt: Även om vi vill skydda våra nära och kära kan vi inte välja åt dem. Livet är fullt av svåra erfarenheter, men till slut är det ändå kärleken och omtanken från familjen som betyder mest. Vi lär oss att lyssna, stötta och finnas där även när livet gör ont.
