Grannen (51 år) har bott själv i 12 år. Igår frågade jag varför söker du inte en kvinna? Han förklarade sex skäl. Nu förstår jag varför han har rätt.
Igår gick jag över till grannen Mats för att låna en borrmaskin. Han öppnade dörren i mjukisbyxor och t-shirt:
Kom in, jag har precis ätit middag.
Jag klev in. Lägenheten luktar nystädat, och i köket doftar det stekt kyckling. På bordet står en laptop och bredvid ett glas rött vin.
Mats är femtioett år. Han har varit skild i tolv år och bor ensam. Han jobbar som ingenjör och tjänar ungefär 45 000 kronor i månaden.
Jag har känt Mats i fem år, sen jag flyttade in i det här huset. Jag har aldrig sett någon kvinna hos honom. Inte ens som gäst.
Han gav mig borrmaskinen och hällde upp whisky:
Sätt dig, när du ändå är här. Det var länge sen vi sågs.
Vi satte oss i köket och tog en drink.
Jag frågade:
Mats, varför är du ensam? Letar du inte efter någon?
Han log snett:
Nej, jag söker inte aktivt. Vet du, Linus, jag har bott själv i tolv år. Och insett det passar mig bäst.
Varför då?
Han hällde upp mer och lutade sig tillbaka:
Jag kan berätta. Sex orsaker. Konkreta. Som jag lärt mig den hårda vägen.
Första orsaken risken för ekonomisk katastrof vid skilsmässa
Mats började:
Jag skilde mig för tolv år sen. Var gift med Caroline i arton år. Vi har en dotter, hon är tjugoåtta nu och bor själv.
Han tog en klunk:
Det tog slut på grund av hennes otrohet. Jag tog henne på bar gärning med en kollega. Skilde oss.
Och då?
Tingsrätten delade lägenheten rakt av. Trots att jag betalade största delen av lånet. Resultatet: vi sålde bostaden, delade pengarna, jag köpte den här ettan.
Han såg på mig:
Linus, jag förlorade hälften av det jag hade, på grund av hennes svek. Och det är helt enligt lagen. Fattar du? Jag jobbade, betalade för boendet, och hon bedrog mig ändå fick hon hälften.
Ja, så funkar det
Just det. Så varför skulle jag riskera det igen? Tänk om jag träffar någon. Vi flyttar ihop. Gifter oss. Köper bil eller något tillsammans. Sen vill hon gå. Varför ska jag ta den risken?
Jag var tyst. Han fortsatte.
Andra orsaken kvinnor stöttar inte ens drömmar
Linus, jag har en dröm. Jag vill köpa en gammal motorcykel. Renovera upp den. Köra på helgerna.
Låter kul.
Ja. Jag har sparat i ett år. Om ett halvår kan jag köpa en Husqvarna från sjuttiotalet. Ska meka själv.
Han tog ett glas vatten till whiskyn:
När jag var gift, hade jag också drömmar. Ville lära mig spela gitarr. Köpte en, anmälde mig till kurs. Caroline sa: Varför det? Du är ju ingen Ted Gärdestad. Så jag la ner. Ville paddla i Dalarna. Hon: Har du blivit galen? Vi har bostadslån, och du vill leka ung. Så det blev inget.
Han tittade ut genom fönstret:
Kvinnor stöttar sällan ens drömmar. De tycker det är löjligt. Nu bestämmer jag själv. När jag köper motorcykel så kommer ingen säga att jag är dum.
Tredje orsaken överdriven självbild hos kvinnor
Mats fortsatte:
För tre år sen testade jag dejtingsidor. Fyllde i profilen ärligt: ålder, jobb, lön, intressen.
Och?
Skrev med några stycken. En, Anneli, fyrtiosex, receptionist på salong. Tjänar fyrtiotusen. Hon skrev: Du verkar trevlig, men jag söker någon som tjänar minst 80 000.
Han skrattade:
Jag svarade: Vad har du själv i lön? Hon blev sur och blockerade mig.
Seriöst?
Helt. Linus, de flesta kvinnor idag tror att de är prinsessor. De har fyrtio i lön, bor i andra hand. Men vill ha en man med tre gånger så hög lön, bil, bostadsrätt. Men själva bidrar de bara med kvinnlig energi.
Han drack ur:
Jag har boende, jobb, bil. För många är jag ändå en looser för jag är inte miljonär. Varför ska jag umgås med någon som inte uppskattar mig?
Fjärde orsaken de klarar inte vardagen
Jag frågade:
Saknar du aldrig att ha någon hemma? Någon som lagar mat, pysslar?
Mats skrattade:
Linus, titta omkring dig. Ser det stökigt ut? Nej. Jag städar en gång i veckan. Tar en timme. Lagat mat? Klart jag gör kycklingen idag tog 30 minuter. Tvättar? Maskinen gör jobbet, jag slänger bara in tvätt.
Han pekade på köket:
Resväskor och träningsväskor
Jag behöver ingen kvinna för hushållet. Jag klarar mig fint. Vet du hur många kvinnor idag som inte ens kan laga mat? Hälften, skulle jag säga. De köper hem mat eller äter färdigrätter.
Men det finns ju husliga kvinnor
Jo, ibland. Men om hon kräver att bli försörjd i gengäld? Då lagar jag hellre maten själv.
Femte orsaken rädsla för manipulation och lögner
Mats hällde mer whisky, till oss båda.
Efter skilsmässan träffade jag två kvinnor. Kortvarigt. Båda ljög.
Hur då?
Första, Erika, sa att hon var skild. Vi sågs i en månad. Sen fick jag reda på att hon var gift. Sökte bara någon vid sidan för att maken tjänade dåligt.
Han tog en klunk:
Den andra, Sanna, sa att hon inte hade barn. Vi sågs i två månader. Sen visade det sig att hon hade två. Hon berättade inte för att hon inte ville att jag skulle dra.
Tufft
Just det. Jag tröttnade på lögner. Många kvinnor tycker det är okej att hålla saker hemligt för att få en man på kroken. Och sen undrar de varför vi inte litar på dem.
Sjätte orsaken man straffas för initiativ
Mats lutade sig mot stolen:
Sista gången jag försökte träffa någon var för ett år sen, på Akademibokhandeln. En kvinna stod vid klassikerhyllan, bläddrade. Snygg, runt fyrtiofem.
Och?
Jag gick fram och sa: Hej! Ser att du gillar klassiker. Kan jag tipsa om något? Hon tittade på mig som om jag vore nån galning. Kallt: Tack, men jag klarar mig. Och gick.
Han log:
Linus, idag uppfattas minsta intresse från en man som ett hot. Går man fram stalker. Skriver på nätet obehaglig. Bjuder på kaffe utnyttjare.
Men alla är väl inte så?
Nej, men de flesta. Jag är trött på kalla nej och sneda blickar. Nu gör jag inget. Om en kvinna vill, får hon ta initiativ. Jag jagar inte längre.
Tankar efteråt det jag insåg
Mats drack ur, såg på mig:
Linus, jag säger inte att alla kvinnor är dåliga. Det finns bra, men att hitta dem är som att leta efter en nål i en höstack. Och priset för ett misstag är högt: pengar, nerver, tid.
Han reste sig:
Jag är femtioett. Har ett bra jobb. Eget boende. Bil. Hobbies. Vänner. Jag är lycklig ensam. Varför riskera det för ett förhållande som troligen slutar i skilsmässa och krasch?
Jag gick hem. Låg i sängen och tänkte på vad han sa.
Jag är fyrtionio. Har varit gift i 23 år. Det funkar bra med min fru. Men om jag var ensam hade jag gjort som Mats?
Troligen.
Har Mats helt rätt som levt ensam i tolv år för att slippa förlora, eller är han feg som är rädd för relationer?
Stämmer det att skilsmässa alltid ruinerar en man, även om det var hustrun som var otrogen, eller är det överdrivet?
Är det rimligt att en man över femtio tackar nej till relationer för att priset för ett misstag är för högt, eller är det självisk rädsla för livet?
Stämmer det verkligen att kvinnor inte stöttar mäns drömmar och tycker de är löjliga, eller väljer männen bara fel kvinnor?
