Jag och min fru var helt paffa när vår dotter Linnea berättade att hon skulle gifta sig. Hon var ju bara 18 år gammal. Det gick inte att övertala Linnea att tänka om.
Min svärmor tog sig ett snack med Linnea:
Är du gravid, mitt barnbarn?
Nej, farmor.
Linneas fästman var bara två år äldre än henne. Vi pratade igenom det med hans föräldrar och kom fram till att bröllopsfesten skulle hållas hemma hos oss. Linnea var inte alls nöjd.
Men det är ju så gammalmodigt! Kan vi inte göra något mer modernt?
Det blev många diskussioner. Till slut kom vi överens om att bröllopsfesten skulle hållas på en restaurang. Linnea ville ha det dyraste paketet de hade. Vi och fästmannens föräldrar var väl inte särskilt glada.
Linnea började gråta:
Man gifter sig ju bara en gång i livet.
Vi tog ett lån. Det gjorde även den andra familjen. De köpte ringen med diamant som Linnea hade önskat sig. Jag och min dotter hittade en fantastisk klänning.
Vi tänkte åka till stadshuset i vår gamla Volvo, men Linnea var missnöjd.
Ni måste hyra en stor SUV!
Jag försökte förklara att det var dyrt.
Jag vill verkligen det.
Vi hyrde en SUV till Linneas och hennes makes stora dag. När bröllopsdagen kom var vi helt slut, både psykiskt och fysiskt. Bröllopet hade kostat oss enormt mycket pengar. Linnea och hennes make skilde sig redan efter ett halvår.
Det visade sig att Linnea helt enkelt inte trivdes som gift. Hon hade många klagomål på sin man.
Jag mindes hur det var när jag gifte mig. Jag hade bara på mig en fin skjorta och ett par byxor. Min brud väntade på mig vid stadshuset med en bukett blommor. Vi har varit gifta i 20 år och fått barn tillsammans. Ett stort bröllop har ingen betydelse för familjelivet.
Jag har egentligen inget emot bröllop, men allt måste få vara med måtta. Jag hoppas att nästa gång vår dotter gifter sig så tänker hon efter lite mer.
