Restaurangen dit Henrik bjöd mig på andra dejten osade av överdriven lyx: dämpad belysning, servitörer som gled fram mellan borden så tyst att man undrade om de ens hade fötter, och ett sällskap där skådisar hade känts mer naturliga än vanliga svenssons. Henrik själv såg ut som om han beställt sitt utseende från en katalog; dyr kostym, klocka som blänkte så till och med ljuskronan blev svartsjuk, och det där granskande leendet hos en man som tycker han är navet i universum.
Ta vad du vill, sa han nonchalant utan att kolla på menyn. Jag tål verkligen inte när kvinnor begränsar sig själva.
Det lät lite som nåt man säger i en reklamfilm för lyxresor, men ändå. Det fanns en gnagande känsla i magen kanske för hans granskande blick, kanske för att han lite för gärna raljerade om exen som påstått bara såg honom som ett betalmedel på två ben.
Jag tog en anksallad och ett glas riesling. Henrik gick all in: oxfilé, råbiff, och en flaska av husets dyraste rödvin. Han föreläste om bolag, moralens förfall och vikten av att hitta en själslig connection. Jag lyssnade, nickade och insåg att detta var mindre en dejt och mer ett antagningsprov till Vem vill bli VD:s flickvän?.
### Ensam på scenen
När servitören högtidligt lämnade notan i en svart lädermapp, öppnade Henrik sin soloakt: han fortsatte prata om samhällets förfall, rotade långsamt i innerfickan, klappade på byxfickorna och där, pang på, blev minen förbytt till en rätt tafflig förvåning.
Men skit också suckade han dramatiskt och såg mig rakt i ögonen. Jag måste ha glömt plånboken på kontoret. Eller i Teslan.
Han höjde armarna i skenbart hjälplöst försök, men stressen i blicken var lika frånvarande som kaffe på en svensk lunchrestaurang. Ingen idé att försöka Swisha eller be personalen vänta han bara satt där och såg på mig.
Det här är ju pinsamt! sa han och lutade sig avslappnat tillbaka. Kan du ta det nu? Jag ersätter dig direkt. Eller så bjuder jag nästa gång med ränta!
Nu var det solklart: det här var ingen glömska, utan ett test han själv sagt att han brukade köra på ytliga tjejer.
Jag hade hört om sånt här på nätforum, i B-produktioner på TV4 men aldrig trodde jag att jag själv skulle råka ut för det. Och absolut inte av en vuxen man i silkesslips.
Logiken var så simpel att till och med en fabel skulle skäms: Om kvinnan glatt betalar är hon bra tjej”, självständig och trygg. Blir hon stött då är hon guldgrävare och ointressant. Plötsligt var inte affärsmannen där, utan en osäker strateg i test-ligan.
Han såg alldeles för trygg ut i att vinna den här ronden. Allt som fattades var att jag tyst och fogligt skulle hala fram mitt bankkort från handväskan och rädda hans middag.
### Kallt beräknande
Jag öppnade väskan långsamt och tog det lugnt. Henrik såg avslappnad ut, övertygad om att jag föll för hans upplägg.
Självklart, det är inga problem, sa jag vänligt och vinkade till mig servitören.
Dela gärna på notan, sa jag tydligt. Jag tar min del: salladen och vinet. Övrigt får denna gent betala själv.
Leendet gled av hans ansikte som smör på en varm potatis.
Skojar du eller? väste han och lutade sig mot mig. Jag har ju ingen plånbok!
Jag förstår, sa jag och blippade telefonen mot kortläsaren. Men vi är ju knappt bekanta. Jag står för mitt. Att betala ditt kött och rödvin? Sorry, verkligen inte mitt bord. Du är vuxen, Henrik du löser det.
Servitören stelnade, blev superstelt och kastade blicken mellan oss. Henrik började rodna. Hans yta sprack och blottade något betydligt mindre charmigt.
Du menar allvar? fräste han. För några hundralappar? Jag sa ju att jag skulle föra över! Det var ju bara ett test!
Då har du fått ditt test, log jag och reste mig. Jag är inte någon att manipulera.
Jag vände mig mot utgången men insåg att jag missat sista ordet i manus. Där satt han nu, med rödvinet, råbiffen och en nota som bländade värre än hans klocka.
Jag gick tillbaka till bordet, grävde i plånboken efter lite ihopskrynklad sedlar och la till och med några enkronor på bordet.
Föresten om plånboken sitter kvar i Teslan, så har du kanske varken pengar till taxi eller SL-kort?
Jag lade mynten bredvid hans Bordeauxglas.
Här, det räcker i alla fall till ett pendeltåg. Se det som min insats i din forskning om svenska kvinnor.
Några gäster tittade nyfiket. Henrik såg ut som om han fått en kall dusch.
Jag klev ut på Götgatan.
Den kvällen kostade mig bara en anksallad och ett vinglas ett billigt pris för att snabbt genomskåda någon och slippa slösa bort år. Om han lärde sig något? Tja, vissa karlar växer och andra byter bara kostym.
Hur hade du gjort? Skulle du räddat den glömske eller visat var gränsen går?
