Vet du, det är rätt svårt för mig att förstå vem som fick min bror att tro att han var någon sorts konstnär under skoltiden för det ledde bara till att han blev lite väl självsäker och trodde att han var bättre än han egentligen var. När han berättade för våra föräldrar om sitt nyupptäckta “konstnärliga talang”, bestämde de sig för att stötta honom och anmälde honom till en konstkurs. Men efter bara några lektioner, tyckte han att han redan kunde allt och slängde av sig kursen med en sorts arrogant självgodhet.
Mamma och pappa hoppades att han till slut skulle lägga sina konstnärliga aspirationer på hyllan innan studenten, men icke han höll fast och försökte till och med söka till Konstfack i Stockholm. Tyvärr blev han inte antagen, hans tavlor fick ingen vidare respons, men han var envis som svenska midsommarsolen och hävdade att talang minsann inte behövde någon examen och fortsatte att måla.
Pappa, däremot, började tappa tålamodet och bestämde att stödet från hans sida skulle upphöra vilket gjorde att det blev lite stelt mellan dem. Han fick bo kvar hemma hos oss men någon veckopeng blev det inte tal om. Till slut gav han upp, flyttade hemifrån och började jobba som servitör, samtidigt som han fortfarande försökte sig på konsten.
Sen träffade han en tjej och det var verkligen en typiskt svensk tjej, hette Linnea och älskade hans “talang”. De flyttade ihop. Så småningom köpte någon faktiskt ett av hans verk och hans självförtroende blev ännu större, så han sade upp sig från restaurangen och satsade allt på måleriet.
Efter att Linnea fått barn och gick på föräldraledighet, var det struligt med pengar. Han tog ett jobb på ett café, men gav upp ganska snabbt igen för att måla mer. Det märktes på bankkontot, kan jag säga de hade knappt råd med basics som mat. Mamma klarade inte av att se sitt barnbarn tyna bort och köpte mat åt dem.
Sen fick Linnea och brorsan tre barn, och Linnea jobbar inte än hon är fortfarande hemma med barnen. Brorsan har sålt några tavlor under de senaste fem åren, men det har inte gett mycket kanske drygt några tusenlappar här och där.
Deras ekonomi hänger på mig och våra föräldrar, så vi får hjälpa till att dra ett tungt lass för att de ska få det att gå ihop. Det är inte helt lätt, men ja man gör ju vad man kan för familjen.
