Jag vet mycket väl hur ansvarslös min bror är, men aldrig hade jag kunnat föreställa mig att han skulle göra något så här. Han lämnade sin femårige son hos våra äldre föräldrar, och hävdade att han nu har ett nytt liv att leva. Den kallhjärtade handlingen bottnade i att hans nya fru vägrade att acceptera barnet från hans tidigare äktenskap.
När min brors första fru, Ingrid, dog, var han bara 25 år gammal. Vi alla hade älskat och uppskattat henne djupt hon var en god och omtänksam människa som spelade en stor roll för lille Karl. Efter att hon gick bort stod min bror ensam med ansvaret att ta hand om sitt barn. Våra föräldrar och jag fanns alltid där för att stötta honom, med insikt om att allt blev överväldigande. Jag hämtade Karl från förskolan, och mamma tog hand om honom på helgerna. Vi såg att min bror behövde hjälp för att skapa ett nytt liv.
Vi tvekar aldrig att hjälpa till. Under det första året ägnade Mark stor uppmärksamhet åt Karl och deltog aktivt i hans uppfostran. Jag och mamma stöttade honom med hushållet och lagade mat, med tanke på hans hektiska arbetsschema. Ett år senare berättade Mark att han träffat en kvinna, Johanna, och att de planerade att gifta sig. Han försäkrade oss om att de visste vad de gjorde och inte ville vänta längre. Men snart blev det tydligt att Johanna inte alls ville ha med Karl att göra. Efter bröllopet började Karl bo mer och mer hos oss. Jag försökte vara förstående och tänkte att de behövde tid att acklimatisera sig till sitt nya liv tillsammans.
Allt eftersom tiden gick blev det uppenbart att Karl praktiskt taget bodde hos oss, och min bror erkände att Johanna inte ville ha honom i närheten. Han berättade det på ett nästan hånfullt sätt, som om det var en självklarhet att barnet skulle bo hos sina morföräldrar medan han fokuserade på sitt nya liv. Även om våra föräldrar fortsätter att ursäkta honom känner jag att det är fullständigt oacceptabelt, särskilt med tanke på deras ålder och hälsoproblem. Jag kan inte förstå hur min bror kan överge sitt barn och lägga all börda på våra gamla föräldrar. Det är svårt att inte undra varför han aldrig berättade om Johannas attityd mot Karl innan de gifte sig.
När jag tog upp frågan med Mark, försvarade han sig med att det inte var hans fel och att Johanna bara inte kom överens med Karl. Han lovade att han skulle besöka sin son oftare och att allt skulle bli bättre med tiden. Men för mig är hans beteende helt oacceptabelt. Jag vill inte längre ha kontakt med honom och om det fortsätter tänker jag ta till åtgärder för att han ska förlora sitt föräldraskap. Jag överväger till och med att adoptera Karl, för jag står inte ut med att se honom lida på grund av sin fars ansvarslöshet. Det känns som att det är mitt ansvar att skydda honom nu, när ingen annan gör det och att något måste förändras.
