Min bror, Erik, flyttade till Göteborg för sitt första jobb efter universitetet. Han tänkte bara stanna där i ett år, spara ihop lite pengar och sedan flytta tillbaka till Stockholm för att köpa en lägenhet. Men livet ville annorlunda. Han träffade en tjej, och det sa bara klick de bestämde sig för att gifta sig, så han blev kvar. Jag och resten av familjen hade aldrig träffat hans fru. När det var dags för deras bröllop var jag höggravid och väntade vårt andra barn när som helst, så jag stannade självklart hemma. Pappa kunde inte ta ledigt från jobbet, så bara mamma åkte ner. Hon kände inte direkt Eriks fru, de hälsade kort, sen var det bra med det. När Erik och hans fru åkte på smekmånad, tog mamma tåget hem efter några dagar. Hon sa att tjejen verkade glad, trevlig och charmig. Men åren gick, och vi hade fortfarande aldrig träffat min svägerska.
I år kom så ett glädjande besked från Erik. Han och hans fru planerade en liten turné över landet: först skulle de komma till oss några dagar, sedan åka på bröllop i Helsingborg, vidare till Eriks klassåterträff i Karlstad, träffa svärföräldrarna i Varberg och så småningom tillbaka hem till Göteborg. Två dagar skulle de bo hos oss. Vi bor rätt trångt i Stockholm, men svärföräldrarna har en liten sommarstuga ute på Värmdö som vi fick låna. Den är gammal och ganska spartansk, men ändå helt okej för några nätter. Jag var på gott humör och såg fram emot besöket det kändes så roligt att äntligen träffa hans fru!
Så kommer de äntligen. Men redan när vi hälsar märker man att det blir problem. Erik presenterar oss och in kliver hans fru, Elin, som direkt börjar klaga på att tågresan varit för varm, högljudd och obekväm. Hela vägen till sommarstugan suckar hon och ser missnöjd ut över allt från vägen till att det är mycket mygg.
När vi väl är framme försöker jag visa dem runt stugan, men Elins min när hon tittar på duschen och utedasset ja, det såg ärligt talat ut som att någon nyss hade kallat henne något riktigt olämpligt. Hon tar Erik åt sidan och de pratar länge, sedan kommer Erik försiktigt och frågar om min man kan köra dem till stan igen, för Elin vill absolut inte använda duschen ute i stugan. Tillbaka hos oss i lägenheten i stan duschar hon, sminkar sig och fixar håret i evigheter innan de kommer tillbaka.
Sen är det middag, och såklart har vi försökt fixa med maten och gjort vårt bästa massa goda grejer, men Elin äter ingenting. Det var gluten där, för mycket fett där jag minns knappt vad mer. Det slutade med att hon bara petade i sig lite gurka och tomat, och till och med grönsakerna såg hon skeptiskt på. Hon vägrade sova i gästrummet som vi gjort i ordning, så det slutar med att vi åker tillbaka in till lägenheten mitt i natten.
Dagen efter när vi skulle visa dem runt i stan blev Elin ännu mer svår än min treåriga son först var hon varm, sen ont i benen, sen var allting tråkigt. Med en lättnad som nog inte gick att dölja vinkade jag hejdå till dem när de skulle vidare. Helt ärligt jag fattar fortfarande inte hur min brorsa orkar. Hon tog verkligen musten ur oss på bara två dagar.
