Du, jag måste berätta om något som hände för ett tag sen, det känns nästan som en minnesskärva från ett gammalt svenskt sommartorp. Så, min kära mamma Frida hette hon gav mig en gång en ring som gått i arv genom generationerna. Hon lämnade den till mig som hennes förstfödda dotter. Mina småsyskon, speciellt mina yngre bröder, brydde sig inte så mycket om sådana gamla familjetraditioner, så när jag friade till min sambo, Linnea, gjorde jag det med den där ringen. Linnea blev helt lycklig över det, du vet hur speciellt det känns. Men bara några veckor efter frieriet kommer min bror, Gustav, och säger att han också ville använda just den där ringen när han friade till sin tjej.
Ledsen, Gusten, men jag har ju redan friat till Linnea med ringen, sa jag då.
Hur kan du bara ge bort den till någon du bara varit med i några månader? utbrister han. Vad händer om ni gör slut, har du tänkt på det? Vad händer då?
Gustav har bott ihop med sin tjej, Kajsa, i typ fem år. Mamma gillade Kajsa jättemycket, men hon hade aldrig lovat honom ringen eller något sånt.
Jag trodde ju faktiskt inte att du skulle gifta dig med Kajsa, och mamma gav faktiskt ringen till mig som äldsta barnet, sa jag.
Vi bråkade om det där i veckor, faktiskt månader. Till slut bestämde jag att inte bjuda honom på bröllopet det var för mycket drama. Men jag visste att han ändå skulle hitta ett sätt att sabba min stora dag.
Och precis så blev det. Han dök självklart upp på festen och bestämde sig för att ta till orda:
Kära vänner, jag vet att ni är här för att fira brudparet, men ni känner inte till sanningen om min syster.
Alla började viska och titta konstigt.
Hennes fru är en tjuv, ropade han. Tillsammans har de stulit vår mammas släktklenod ringen!
Bröllopet fortsatte, men hela stämningen var förstås förstörd. Linnea blev jätteledsen. Efter det pratade jag inte med Gustav på ett halvår. Det enda syskonet jag pratar med nu är lillebrorsan Oskar. För ett par veckor sen kom Oskar förbi och berättade att han också skulle gifta sig och gärna ville ha oss på sitt bröllop. Allt det där gamla kom tillbaka direkt och jag tackade nej. Nu tycker i princip alla att jag är känslokall. Jag och Gustav stod jättenära varandra förut, men nu känner jag ingen som helst lust att ens prata med honom. Tror inte jag kommer komma över hur han förstörde min största dag, faktiskt.
