En gång ringde min bror till mig och berättade att han och hans familj skulle åka på semester. Eftersom han inte ville lämna vår mamma ensam, frågade han om jag kunde ta hand om henne under tiden. Det gick bra för mig, särskilt eftersom min bror och hans familj tagit stort ansvar för mamma under en längre tid. Mamma har alltid haft ett svårt temperament och vet verkligen hur man gör en höna av en fjäder.
I min lägenhet fanns bara en säng, så jag bestämde mig för att låta mamma ta sängen medan jag själv sov på golvet. Till en början gick det hyggligt. Men när det var dags att lägga sig klagade mamma på att det var obekvämt och att något stack henne i ryggen. Grejen var att jag nyligen köpt sängen och det borde inte finnas något som störde. Jag fick rota fram ett extra duntäcke till henne. Jag hoppades att det åtminstone skulle få henne att trivas bättre, men nej, det hjälpte inte alls. Hon fortsatte oroa sig och gnälla.
Nästa morgon vaknade jag, bryggde mig en kopp kaffe och gjorde mig i ordning för jobbet. Precis innan jag gick ut genom dörren ropade mamma:
Vart ska du? Vem ska ge mig min spruta?
Jag blev paff, för ingen hade sagt något om några sprutor. När jag ringde min bror fick jag veta att mamma själv visste hur hon skulle ge sig sprutor. Så, jag kunde gå till jobbet, även om jag redan var en och en halv timme sen.
När jag kom hem på kvällen låg mamma i soffan och flåsade tungt. Det var knappt att jag fick henne att sätta sig upp. Det visade sig att hon hade ätit en massa saker hon inte fick, vilket gjorde henne dålig.
Du bryr dig inte om mig, det är därför jag mår så här. Du vill bara att jag ska dö, sa mamma.
Jag kan inte bara sluta jobba och ta hand om dig hela tiden, svarade jag.
Mamma klarar sig ändå rätt bra själv. För några år sedan sålde min bror mammas gamla lägenhet och köpte en trerummare till sig själv, och tog med sig mamma dit. Det är därför mamma bor hos honom numera. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska hantera hennes nycker. Hon beter sig ibland som ett litet barn, men hennes humör är långt ifrån charmigt. I själva verket gör hennes rastlösa beteende mig bara trött och ledsen. Hon är riktigt svår att ha att göra med.
Nåväl, ibland lär man sig att även om man gör sitt bästa, går det inte alltid att göra alla nöjda. Kanske måste jag bli bättre på att sätta gränser både för min egen skull och för mammas.
