Alltså, min andra man visade sig verkligen vara en fantastisk människa. Han har aldrig snålat med någonting varken för mig eller min son när det gäller shopping och sådär.
Du vet, förr i tiden sa folk att man skulle gifta sig en gång och sedan hålla ihop livet ut. Men jag tror vi har fattat nu att det är rätt onödigt att slösa timmar, dagar eller år på någon som varken bryr sig eller visar omtanke. Varför krampaktigt hålla fast vid ett äktenskap som uppenbart inte ger en någon glädje? Visst, ibland är det svårt att gå skilda vägar på ett smidigt sätt, speciellt när barn är inblandade det kan göra ont för dem också.
Min förra man lämnade mig för en annan, och där stod jag ensam med en liten ettåring på armen. Han sa helt ärligt till mig att han inte var intresserad längre. Vi hade varit gifta i sex år och hade det väl annars ganska fint, visst, vi tjafsade ibland. Men efter att sonen kommit förändrades han helt. Han blev lättirriterad och drog ofta ut om kvällarna för att träffa vänner. Jag misstänkte att det fanns någon annan, men jag ville inte tro det. Sen en dag packade han sina grejer och stack. Och jag jag blev kvar, helt ensam.
Det var för ett halvår sedan jag träffade min nuvarande man. Han heter Filip och har varit så himla omtänksam. Han såg hur tufft det var för mig att både sköta jobb och ta hand om min son själv. Redan efter andra dejten, när han följde mig hem, föreslog han lite försiktigt om vi inte skulle svänga förbi ICA och handla lite. Han köpte saker till min son utan att jag ens bad om det.
Jag kände mig faktiskt lite obekväm, men det var så fint han ville verkligen hjälpa till. Någon gång bad jag Filip köpa kött eftersom det var sånt jag bara hade råd med ibland. Nästan alla pengar jag tjänade gick direkt till räkningarna och bolånet på lägenheten som jag köpt tillsammans med mitt ex. Tanken var aldrig att jag skulle stå själv med det där, men livet blev ju inte riktigt som vi tänkt.
Så när Filip sa att jag kunde ta med mig precis det jag ville från affären, alltså, jag började nästan gråta där i butiken. Det var första gången någon verkligen hjälpte mig på riktigt! Jag plockade bara det viktigaste gick förbi hyllan med godis och frukt utan att ens titta. Men så la Filip i kassen både choklad och apelsiner ändå. Och han bar hem två stora kassar till min lägenhet på Södermalm.
Vi träffades i några månader, och efter hand blev det så tydligt för mig att Filip verkligen var en bra kille. Det var inte snack och tomma löften, han visade med handling att han brydde sig om mig och min son. Och det kändes, du vet? Han övertygade mig på riktigt. Så vi slog till och gifte oss. Filip har verkligen visat sig vara den finaste mannen och en fantastisk pappa.
Nu har jag fattat en sak. Tomma löften och hemliga romanser är värdelösa. Det som betyder något är äkta omtanke och närvaro. Känner man sig trygg och uppskattad, så öppnar man upp för kärlek och glädje. Det gör jag nu jag är så himla glad med Filip. Jag känner mig trygg och vet att jag har hittat någon man faktiskt kan lita på och dela livet med. Och det är väl ändå lycka på riktigt?
Jag tänker ofta att jag hade tur som träffade Filip. Det är inte alla som behöver diamanter och lyx för att vara glada de flesta av oss vill bara vara behandlade med respekt och värme. Så var aktsam om vem du släpper in i ditt hjärta. Ge kärleken en chans, men välj med omsorg. Och framför allt förtjäna att bli älskad.
