Mikael, det är dags för dig. Jag skulle råda dig att besöka en läkare. Kanske kontrollera hjärtat.
Vad är det för fel på mitt hjärta?
Jag får känslan av att du inte ens har något!
Det var länge sedan nu, och ändå minns jag så tydligt just det ögonblicket. Hur dörren till porten där vi så många gånger gått in efter promenaderna plötsligt stod låst.
Han satt där mitt emot de slitna, bruna dörrarna.
Kan det vara fel port? funderade han. Nej, försäkrade han sig själv. Lukterna sa ju det är rätt.
Jag måste bara vänta lite längre så kommer husse ihåg varför han körde mig bort ut i skogen och lämnade mig där. Det är en lek! Men jag har hittat hem. Nu väntar jag bara!
Snön började falla. Chaks tassar, det lilla livet, blev kallare och kallare. Kroppen skakade så mycket, pälsen hjälpte inte längre.
Bara jag inte tänker på mat. Snart ser de mig, oj vad glada de blir! Då får jag en stor, god märgben
Tassarna darrade när Chak traskade fram till en driva och började äta snö. Vätskan lättade törsten, men kylan smög än djupare in. Hur mycket kallare kunde det egentligen bli?
Snart släpper de in mig, då ska jag lägga mig bredvid det vita stora elementet. Men först märgbenet. Och kanske soppa. Sen ska jag morra åt dem alla. Jag fattar ju att det är en träningslek.
Men jag har letat efter vår innergård flera nätter nu. Igår smög jag in genom en öppen port, försökte värma mig. Vaknade av en vaktmästares spark i sidan i gryningen. Pep till orkade inte ens nafsa till.
Människor är underliga. Med kopplet går jag bredvid husse och alla på gatan hälsar glatt. Men ensam, då ser de på mig med förakt, den där till och med sparkade. Nu gör det ont i sidan.
Flera timmar satt hunden och stirrade på portdörren. Ingen gick in eller ut. Chak började stilla yla. I tankarna var han redan mätt och låg varmt.
Jag behöver bara vänta lite till. Bara lite.
Snöstormen tilltog. Chak kände snart inte sina egna tassar. Han lade sig och kröp ihop till en boll. Sakta flög hans medvetande bort, långt, långt bort. Uppdraget var slutfört. Det hade varit tufft, men han hade hittat hem. Duktiga pojke. Nu sova
Viktor Mikaelsson var ensam i sin lägenhet. Arbetsdagen var fullspäckad: först skulle han se lite på TV, sen te, sen TV igen, mer te, kanske sova lite och sedan åter te.
Det var väl dagens hela agenda. Ja, faktiskt kanske de närmaste tio åren skulle se likadana ut. Förr, ja då!
Lokföraren. Han körde folk från förorten till hjärtat av staden, Stockholm. Han var en viktig blodåder i stadens kropp. Och framför allt han behövdes.
Inget att oroa sig för! intalade han sig. Snart är det vår. Då sår jag pelargonerna. Sedan kommer kolonilotterna snart igång. Bara jag håller ut lite till, så är vintern över!
Han gick ut i köket. Satte vatten på kokning till te. Förr brukade det vara tid för småprat med någon medan vattenkokaren stod på. Nu var det som om livet smugit sig förbi, lurat honom, lämnat honom där, ensam.
Vattnet kokade upp. Han öppnade skåpet där han alltid hade sitt te. Helt tomt eller åtminstone, asken stod där, men utan teblad.
Typiskt, mumlade han. Får gå till ICA, tänkte han och kände nästan ett sting av glädje. Snabbt tog han på sig och gick ut.
Hissen funkar visst inte, och lampan i trappuppgången är väl trasig igen. Eller stulen. Ny får jag ordna på vägen hem, påminde han sig.
När han öppnade porten och tog några steg ut, snubblade han nästan över något i snön.
Men va fan! svor han. Det var en hund, halvt begravd i snö, som inte ens tinade vid beröring.
Chak! Viktor Mikaelsson kände igen grannhunden direkt.
Chak, hur ligger det till? mår du så illa? Vänta, jag ska ringa på hos dina ägare i deras lägenhet, ropade han och rusade mot porttelefonen. Inget svar. Så ringde han grannarna. Där svarade någon.
Det är grannen på plan tre, ni vet om någon sett era grannar från sextiofyran? Hunden fryser nästan ihjäl här!
De har flyttat. Skilsmässa visst. Lägenheten säljs.
Nå, tack ändå.
Viktor Mikaelsson tog av sig sin dunjacka och lade den försiktigt runt hunden. Borstade undan snön, flyttade Chak till jackan. Hunden andades knappt.
Men för i helvete, Chak håll ut!
Han bar in honom till elementet i trappan. Strykte över snöig päls, knackade hårt på första bästa dörr på bottenvåningen. Där öppnade grannen Nina.
Viktor Mikaelsson, vad har hänt?
Nina, hunden… Kan du vara snäll och leta upp närmaste veterinärklinik ring efter taxi åt oss, snälla!
Hallå, Elin?
Ja, vem är det?
Det är grannen från sjuttiotvåan, Viktor Mikaelsson. Nina gav mig ditt nummer.
Jaha, hej du.
Det gäller Chak.
Då får du prata med Mikael. Jag ville aldrig ha den där dumma hunden.
Jaha Nu är vi på väg till veterinären
Du vet, herr Mikaelsson, han kan inte ens dra in för ett bostadslån och så skaffar han hund!
Vet du hur många år jag släpat hela familjen själv? Bad honom göra sig av med hunden och det klarade han inte ens! Hejdå!
Hallå, Mikael? Det är Viktor Mikaelsson. Din gamla granne. Chak har kommit hem!
Du måste ta fel. Vår Chak försvann i skogen.
Det är han, jag är säker!
Nej, det är omöjligt.
Tråkigt man kan inte göra så mot dem.
Jag förstår inte?
Du förstår precis. Jag är glad att jag inte har grannar som er längre.
Flera månader hade nu gått. Chak bodde i sitt nya hem. Vissa delar av öronen var borta, och två tassar gjorde fortfarande ont men han vande sig.
Chak insåg så småningom att det här inte varit någon lek. Det var snarare ett vuxenspel, där hans kommando egentligen var “lägg dig ner och dö”. På riktigt.
Och Chak förstod nu hade han en ny husse. De gick tre gånger varje dag. Han var inte ung längre, så för att Viktor inte skulle fastna framför TV:n, tränade Chak honom genom snabba promenader.
Märkliga varelser, människor. De där log alltid men kunde nästan ta livet av en. Den här klagar mest hela tiden, men är faktiskt snäll. Inte hugga dem, bara älska den här!
Det knackade på dörren hos Viktor Mikaelsson.
Herr Mikaelsson, det är Mikael. Jag bor nu med en kvinna och hennes dotter. Flickan vill gärna ha en hund. Kan jag få tillbaka Chak? Förlåt att det blev såhär. Vad är jag skyldig dig för veterinären?
Mikael, jag förstår dig inte.
Det bara blev så Jag hade knappt pengar till något
Hunden bryr sig inte om vad du tjänar Chak försvann i skogen.
Men han ligger ju där på filten
Det där är Norris. Chak förlorade du.
Chak, kom hit!
Hunden på filten låg kvar, rörde sig inte. Blottade bara tänderna.
Mikael, det är dags nu. Du borde låta läkaren titta på ditt hjärta.
Vad är det för fel på mitt hjärta?
Jag tror inte du har något.
Vad tycker ni om detta? Skriv gärna era tankar i kommentarerna, och gilla om det berörde er.
