Mikael, det är dags. Jag skulle råda dig att gå till läkaren. Kolla hjärtat.
Vad är det för fel på mitt hjärta?
Jag undrar om du ens har något!
Det var helt oförståeligt för Chack varför portdörren, den som han och husse hade gått igenom så många gånger efter promenader, nu var låst.
Han satt mittemot den slitna bruna dörren.
Kanske har jag ändå tagit fel? tänkte han. Nej! svarade han bestämt för sig själv. Lukterna sade: det är här.
Jag måste bara vänta lite till så kommer husse på att han skjutsade ut mig i skogen av någon anledning och lämnade mig där. Det måste vara en lek! Men jag hittade hem. Så nu väntar jag!
Snö började falla. Chacks tassar blev kallare och kallare. Kroppen skakade okontrollerat, inte ens pälsen hjälpte längre.
Bäst att inte tänka på hungern. Snart ser de mig, och oj vad glada de blir. Då får jag ett stort, gott märgben…
Den lilla, skälvande hunden närmade sig en snödriva och började äta snö. Snön smälte i munnen, törsten lättade lite men kylan blev ännu mer påtaglig. Ändå, hur kan det bli kallare än så här?
Strax släpper de in mig. Då lägger jag mig vid det stora vita elementet. Först lite mat förstås, kanske soppa. Sen kan jag morra lite åt dem. Jag vet, det är ju bara en lek. Jag har blivit tränad.
Men jag har letat efter vår gård i flera nätter. Igår smög jag in genom porten när någon öppnade, så att jag kunde värma mig. På morgonen väckte en vaktmästares spark mig. Pep till. Hade inte kraft att ens bita honom.
Människor är märkliga. Är jag med husse i koppel så ler nästan alla, hälsar glatt. Men när jag är ensam då tittar alla snett och någon sparkar till och med. Nu gör sidan ont.
I flera timmar satt Chack blickstilla och stirrade på dörren. Ingen gick ut, ingen kom in. Han började gny tyst, i tankarna var han redan mätt och varm.
Jag måste bara vänta lite till. Bara lite
Snöstormen tilltog. Chack kände snart inte sina tassar längre. Han lade sig ner, rullade ihop sig till en boll. Långsamt försvann hans medvetande någonstans långt bort. Han hade utfört sitt uppdrag. Det var svårt, men han hittade hem. Det var bra. Dags att sova lite…
Viktor Magnusson satt ensam i sin lägenhet. Det var, som alltid, massor att hinna med: titta på nyheterna, dricka te, titta på TV igen, mer te, sen vila och mer te…
Det fanns egentligen inga andra saker att göra idag. Ärligt talat: den dagliga rutinen har sett likadan ut i nästan tio år nu. Förr då var det annat!
Lokförare var han. Han körde pendeltåg från förorten in till cityhjärtat. Han var en viktig del av en stadens blodomlopp. Framförallt han behövdes.
Det är inget att bry sig om! peppade han sig själv Snart är det vår. Då ska jag plantera om mina tomatplantor. Stugan öppnar snart för säsongen. Bara härda ut lite till, snart har jag överlevt vintern.
Han gick ut i köket. Satt på vattenkokaren för att koka te. Förr, medan vattnet kokade, fanns alltid någon att prata med, gruffa lite till. Nu kändes det som om någon lurat honom. Bara lämnat honom, sårbart ensam.
Vattenkokaren pep klart. Viktor öppnade skåpet där teet skulle ligga. Det var tomt. Eller jo, kartongen fanns men inget te i.
Typiskt. Slut. Dags för en tur till Coop, tänkte han nöjt. Snabbt klädde han på sig och gick ut.
Lysröret i porten har gått, eller så har någon tagit det igen. Måste byta på vägen tillbaka, intalade han sig.
Han öppnade porten, klev ut, och snubblade nästan över någonting.
Men för i helsike! muttrade han. Det som låg där var en snötäckt hund. Snön smälte inte på honom.
Chack! Viktor Magnusson kände igen grannens hund.
Chack, vad gör du ute? Mår du dåligt? Vänta, jag ringer din husse på porttelefonen. Han sprang till panelen och slog numret till Chacks lägenhet. Inget svar. Till slut ringde han en granne. Där svarade någon.
Hej, det är från våning tre. Vet ni vart era grannar i sjuttiofyra tagit vägen? Hunden ligger nästan förfrusen här!
De har flyttat. Skilsmässa, tydligen. Lägenheten är till salu.
Oj, det var som tusan. Tack.
Viktor tog av sig dunjackan och lade den varsamt runt hunden. Han borstade av snön försiktigt och lyfte över Chack till jackan. Hunden verkade inte andas.
Nej men för bövelen! Chack, andas!
Han släpade in hunden till elementet i porten. Satt och masserade den stela pälsen. Sen knackade han på första bästa dörr på bottenvåningen. Grannen Nina öppnade.
Viktor, vad har hänt?
Nina, hunden Snälla, hjälp mig. Hitta närmsta veterinär och ring taxi.
Hallå, Elin?
Ja, vem är det?
Det är din granne från sjuttiotvåan, Viktor Magnusson. Fick ditt nummer av Nina.
Jaha, hej Viktor.
Det gäller Chack.
Det får du ta med Mikael. Jag ville aldrig ha den där dumma hunden.
Hm Vi är hos veterinären nu
Men alltså, Viktor, han där klarade inte ens en handpenning till bostaden och ändå! Skaffade hund!
Vet du hur många år jag drog hela familjen? Bad honom göra sig av med den där jycken… och inte ens det kunde han! Hej då!
Hallå, Mikael? Viktor Magnusson här. Granne. Chack kom hem!
Du måste ta fel. Vår Chack försvann i skogen.
Jag är säker, det är Chack!
Det kan inte stämma.
Jo Man gör inte så här mot djur.
Jag förstår inte vad du menar?
Du förstår precis. Jag är bara glad att ni inte längre är mina grannar.
Några månader hade gått sedan Chack kom till sitt nya hem. Han hade förlorat yttersta delen av öronen och två tassar värkte fortfarande, men han vande sig.
Chack hade förstått det var ingen lek. Det hade varit två vuxna människors spel, där Chack fått ordern dö, på riktigt.
Han förstod också att han fått en ny husse. De gick tre promenader om dagen. Hussen var inte ung, så Chack såg till att han fick träning.
Människor är märkliga. Förra husse log ofta men var nära att ta mitt liv. Nuvarande muttrar ständigt men är varm och omtänksam. Man ska inte bita alla de snälla ska man älska.
En dag knackade det på Viktor Magnussons dörr.
Viktor, det är Mikael. Jag har flyttat ihop med en kvinna med barn. Flickan vill ha hund. Låt mig ta tillbaka Chack hos oss. Förlåt vad som hände. Hur mycket ska jag betala för veterinären?
Mikael, jag förstår dig faktiskt inte.
Så blev det bara Jag tjänade för lite och…
För hunden spelar det ingen roll vad du tjänar Chack gick vilse i skogen.
Viktor, men där ligger han ju på mattan
Det där är Norris, och Chack är förlorad för dig.
Chack, kom!
Hunden rörde sig inte från sin plats utan visade bara tänderna.
Mikael, du borde gå och kolla ditt hjärta. Jag tvivlar att du ens har något.
Det viktiga är: djur glömmer inte svek, men kan fortfarande hitta kärlek om du väljer att ge det.
