Mikael, det är dags för dig. Jag skulle råda dig att besöka läkaren. Kolla hjärtat.
Vad är det för fel på mitt hjärta?
Jag tror inte att du har något!
Norris förstod inte alls varför portdörren, den de gått in genom tusentals gånger efter promenaden nu var den låst.
Han satt mitt emot den slitna bruna dörren i entrén.
Är det säkert att jag hittade rätt? kom tanken till honom. Nej! svarade han bestämt sig själv. Lukten sa tydligt det är här.
Det gäller bara att vänta lite, så ska matte nog minnas varför hon körde ut mig till skogen och lämnade mig. Det är lek detta! Men jag har hittat fram. Nu väntar jag!
Snön började falla. Noris tassar blev allt kallare. Kroppen skakade och den täta Pälsen värmde föga mot kylan.
Tänk inte på hunger. Snart ser de mig och då kommer det glädjerop. Och de ger mig ett riktigt stort och gott ben
Den lilla darrande hunden gick fram till snödrivan och började äta snö. Det smälte på tungan, det hjälpte mot törsten, men kylan växte sig starkare. Vart skulle kylan kunnat ta vägen?
När som helst släpper de in mig, då ligger jag där vid det stora, vita elementet. Men först benet. Och soppa. Sen, ja då får jag morra på dem igen. Jag fattar, givetvis är det en lek. Jag tränades för detta
Men gården letade jag efter fler nätter. Igår lyckades jag smita in genom porten när någon glömt den öppen. Fick värme en stund. Vaknade i ottan när städaren sparkade på mig. Gnydde till. Saknade styrka att ens nafsa.
Människor är märkliga. Med matte i koppel då ler nästan varenda kotte mot oss på gatan. Själv? Då hatar de mig, och ibland sparkar de till. Nu värker sidan.
Hunden stirrade i timmar på porten som förblev sluten. Inget ljud, ingen rörelse. Norris började jämra sig svagt. I tanken var han redan mätt och varm.
Det är bara att vänta. Bara lite till
Snöstormen tog fart. Norris kände snart inte tassarna. Han lade sig, rullad som en liten kringla. Medvetandet svävade långsamt iväg, långt, långt bort. Uppdraget var utfört. Jo, det var svårt, men han hade hittat hem. Han var duktig. Nu vila
Viktor Månsson var ensam i lägenheten. Schemat var fullt: se på TV, dricka te, återigen TV, te igen, sedan sova och så mer te
Fler uppgifter var det inte idag. Eller, för tio år framåt, såg dagarna ut så här. Förr det var annat det!
Pendeltågsförare. Fraktade folk från förorten till hjärtat av Stockholm. Deltog i stadens blodomlopp. Han var behövd.
Det är lugnt! försökte han trösta sig. Snart är det vår, ska sätta potatis. Snart är det sommarstuge-säsong igen. Bara överleva vintern
Han gick till köket och satte på vattenkokaren. Förr om åren brukade han småprata med någon medan vattnet kokade. Nu var allt så tyst. Lurad kände han sig. Övergiven.
Kokaren pep. Viktor öppnade vanemässigt skåpet där tebladen skulle ligga. Burken var där, men tom.
Nej men Slut! Får bli en sväng till ICA, tänkte han glatt. Han klädde sig kvickt och gick ut.
Lampan i trapphuset var svart, eller kanske hade någon tagit den igen. Byter sen, tänkte han.
Ut genom porten tog han några steg, snavade över något och höll på att ramla omkull.
För tusan! svor han. Det var en hund, övertäckt av snö. Snön smälte inte på pälsen.
Norris! Viktor kände igen grannens hund.
Norris, vad har hänt?! Är det illa? Vänta, jag ringer på till din familj, sa han och slog deras kod i porttelefonen. Ingen svarade. Han ringde grannen. Där svarade de.
Hej, det är grannen här. Vet ni vart grannarna i femman har tagit vägen? Hunden håller på att frysa ihjäl här!
De har flyttat. Skilsmässa eller något. Lägenheten är till salu.
Otroligt! Tack
Viktor tog av sig dunjackan. Lade den bredvid hunden. Borstade försiktigt av all snö och lyfte Norris försiktigt över på jackan. Hunden verkade inte andas.
Jäklar! Norris, andas nu för sjutton!
Han släpade in honom i trapphuset, intill elementet. Klappade honom över den stelfrusna pälsen. Sen knackade han på första dörren på bottenplan. Grannen Nina öppnade.
Viktor, vad står på?
Nina, hunden Kan du hitta numret till närmsta veterinär och kalla en taxi?
Hallå, Elin?
Ja, vem är det?
Grannen från sjuvåningen här, Viktor. Nina gav mig ditt nummer.
Jaha, hej då, Viktor.
Det gäller Norris.
Prata med Mikael, han ville alltid ha den där korkade hunden.
Hm Vi är på väg till vete
Viktor, den där figuren kunde inte ens fixa lån och så skaffar han hund också! Du vet, jag har dragit hela familjen ensam! Bad honom göra sig av med jycken Till och med det kunde han inte lösa! Hej då.
Hallå, Mikael? Det är Viktor, grannen. Norris kom hem!
Då misstager du dig nog. Vår Norris försvann i skogen.
Jag är säker på att det är Norris!
Det kan inte stämma.
Hmm Så här gör man inte.
Jag förstår inte?!
Jo du förstår. Och jag är glad att jag inte längre har sådana grannar.
Flera månader nu hade Norris bott i sitt nya hem. Han hade mist spetsen på ena örat, gick bara ont på två tassar längre, men vande sig snart.
Norris hade förstått, att detta inte var någon lek. Eller, jo det var de vuxnas lek. Kommando döda dig själv. Bokstavligt.
Han insåg nu att han hade en ny husse. De promenerade tre gånger per dag. Viktor var inte ung längre för att hindra honom från att fastna vid TV:n tvingade Norris honom ut på springrunda.
Människor är rätt märkliga. Förut log de, men var nära på att ta livet av mig. Den här är alltid missnöjd, muttrar jämt. Innerst inne är han snäll, bryr sig. Norris är inte dum: de där bitar man, den här älskar man!
Det knackade på hos Viktor.
Viktor, det är Mikael. Jag bor nu med en kvinna och hennes dotter vill ha en hund. Ska jag ta tillbaka Norris? Förlåt för allt. Vad är jag skyldig för veterinärkostnaderna?
Mikael, jag förstår dig inte.
Det bara blev så Jag tjänade dåligt och
För hunden spelar det ingen roll vad du tjänar Norris försvann i skogen.
Viktor, han ligger ju där på filten.
Det där är Fjällis, och Norris har du redan förlorat.
Norris, kom hit!
Hunden låg kvar orörlig på filten, blottade bara tänderna.
Mikael, det är dags för dig. Jag råder dig att kolla hjärtat.
Vad är det för fel på mitt hjärta?
Jag tror inte du har något!
Vad tycker ni? Lämna gärna en kommentar och tryck på gilla!
