Men jag förstår inte, Elin, är du inte glad att se mig? ställde sig svärmodern med händerna i sidorna och meddelade sin avsikt att bo hos det unga paret under renoveringen.
Och hur länge det blir vet jag inte! Kanske en månad, kanske ett halvår om jag trivs här. Renoveringar, du vet hur det är Ingen brådska med sånt!
Elin hade kämpat hårt för att övertyga sin man om att bo separat från hans föräldrar. De första månaderna efter bröllopet vägrade Stefan blankt att flytta från föräldrahemmet:
Elin, vad är det som inte passar dig? Vi har det ju bra! Vi har vårt eget rum, ingen stör oss. Varför slösa pengar på hyra?
Stefan, är du verkligen nöjd? Din mamma, förlåt att jag säger det, är totalt hänsynslös! Igår brast hon in i badrummet när jag duschade, lämnade dörren öppen, drog undan duschdraperiet och skrek: “Som om jag inte har sett det förut!”
Stefan skrattade:
Hon är bara van vid det. Hon bor ensam, låser inte dörrar. Vänta lite till, snart ska lägenheten säljas, köparna bad om en förskjutning på några månader. De har inte hela summan än. När vi säljer lägger vi till pengarna från dina föräldrar och flyttar. Varför hyra nu?
Elin tålde det. Hennes svärmor, Kerstin Birgitta, var verkligen hänsynslös hon talade först och tänkte sedan på vad hon sagt.
Du borde gå ner i vikt, Elin, påpekade Kerstin Birgitta varje morgon, det hänger på sidorna! Ser inte bra ut. Jag vägde bara 43 kilo när jag gifte mig. Stefans far kunde omfamna min midja med två fingrar!
“Undrar vad som fick er att gå upp så mycket sedan?” tänkte Elin för sig själv. “Nej, vilken människa! Går hon med avsikt under huden på mig? Herregud, när får vi äntligen flytta?”
Lägenheten såldes, pengarna lades till, och de köpte en ny. Elin flyttade från svärmodern med glädjetårar i ögonen, hon kunde inte fatta att plågorna äntligen var över.
Men lugnet varade inte länge Kerstin Birgitta, som tydligen saknade sin son, började regelbundet tjata om att hälsa på:
Stefan, snälla, låt oss åtminstone ha en helg utan din mamma? bad Elin. Jag orkar inte med hennes prat! När hon kommer på lördag har jag fått blåsor på tungan efter tre timmar! Hon kan inte bara berätta, hon måste ha en dialog. Hon tvingar mig att svara!
Elin, hur ser du det här? Ska jag öppna dörren och säga: “Hej då, vi ses!”? Hon skulle bli sårad, och jag kan inte behandla mamma så. Vi har bara varandra, ingen annan släkt.
När Elin blev gravid fördubblade Kerstin Birgitta sina ansträngningar. Med gott om fritid följde hon svärdottern överallt till affären, till doktorn, och tjatade sig till och med med på ultraljudet:
Där är mitt barnbarn! förkunnade hon stolt till läkaren. Kan jag få två bilder? Jag vill också ha en att spara!
Kort före förlossningen vågade Elin konfrontera svärmodern:
Kerstin Birgitta, jag förstår att du vill ha en plats i din sons liv, men låt oss komma överens lägg dig inte i hur jag ska uppfostra mitt barn! Jag vill inte gräla om det här.
Kerstin Birgitta tog illa vid sig men argumenterade inte. När Maja föddes dök svärmodern upp med en skock avlägsna släktingar, oinbjudna. Ingen var beredd Stefan hade nyss hämtat hustrun och dottern från sjukhuset, och alla sov:
Jag visste det, muttrade Kerstin Birgitta med två fulla kassar. Jag sa ju till dig, Lena, att vi måste handla! Vi väntades inte.
Mamma, varför sa du inget? stönade Stefan. Vem ska laga mat? Normal
