Måste jag verkligen hela livet bevisa att jag inte gjort något fel?

Skulle jag verkligen behöva bevisa hela mitt liv att jag inte gjort något fel…

Ebba satt och tittade på tv medan hennes man, Håkan, satt vid datorn när telefonen ringde. Det var hennes mamma.

“Vad är det, mamma?” frågade Ebba oroligt och sänkte volymen på teven.

“Inget särskilt. Jag ville bara ringa.”

Men Ebba visste att hennes mamma aldrig ringde utan anledning.
“Kom igen, berätta. Har Linnea ställt till det igen?”

Mamma suckade.

“Hon har tjattrat i mitt öra om att hon vill flytta till dig. Hon säger att hon ska söka till universitetet. Men hon har dåliga betyg och tänker bara på festande. Vilket universitet? Vi har bra yrkeshögskolor och sjuksköterskeutbildning här. Men hon vägrar ens höra talas om dem.”

“Men Håkan och jag bor i en etta. Jag vet inte om det är lämpligt att hon bor hos oss,” sa Ebba.

“Jag förstår. Men jag är rädd att hon bara kommer att rymma till dig. Därför ringde jag, så du kan förbereda dig. Kanske kan du övertala henne? Hon lyssnar inte på mig. Hon är helt omöjlig.”

“Mamma, hon lyssnar inte på mig heller. När hon bestämt sig går det inte att rubba henne. Du vet hur hon är. Jag ska prata med farbror Gustav. Kanske kan hon bo hos honom.”

“Prata med honom då. Fast han har ju sin egen familj. Det känns lite obekvämt.”

“Varför? Hon är ju ändå hans dotter. Okej, mamma, jag ska prata med honom och ringa dig sedan.” Ebba lade på luren.

“Var det mamma?” Håkan tittade upp från skärmen och såg på sin fru.

“Ja. Linnea vill flytta hit, hon ska söka till universitetet.”

“Och? Om hon kommer in får hon ju studentbostad,” sa Håkan och vände sig mot datorn igen.

“Hon kommer inte in på universitetet, och yrkeshögskolor finns här också. Men hon skulle nog inte ens klara det. Nej, hon vill gifta sig, det är sanningen. Jag ska prata med hennes far. Han måste ta ansvar. Hon är ju hans dotter.” Ebba tänkte efter.

“Nej, jag måste övertala farbror Gustav. Håkan är en snygg man. Om han inte varit det skulle jag inte gift mig med honom. Och med Linnea kan man förvänta sig vad som helst. Hon glodde på honom hela vårt bröllop.”

Ebba och Linnea hade olika fäder. Ebbas pappa drunknade när hon var sju. Han hade gått ut med några vänner för att fiska, druckit lite och sedan börjat fiska. Kroken fastnade i en undervattensstock. Ebbas pappa gick i vattnet för att lossa den och drunknade. Vännerna var också berusade och hann inte rädda honom.

Mamma, ung och vacker, blev ensam med Ebba. Hon höll alla friare på avstånd. När Ebba gick i femte klass kom en ung och stilig matteundervisare till skolan. Ryktet sa att han flyttat hit från en storstad efter en olycklig kärlek.

Han blev klassföreståndare i Ebbas klass. Vid ett föräldramöte såg han hennes mamma och blev förälskad direkt. Han började hälsa på ofta, hjälpte Ebba med läxorna, och inte bara i matte. Snart blev Ebba en duktig elev, men i klassen spreds skvaller.

Och så blev mamma gravid. Hon ville inte gifta sig, men Gustav lyckades övertala henne. Ebba kallade honom alltid för farbror Gustav hemma. De gifte sig, och när Linnea föddes blev Ebba den äldsta i familjen. Hon var stolt över det. Mamma lät henne handla, gå ut med barnvagnen och till och med passa sin lillasyster.

De levde så i två år. Sen blev Gustav erbjuden en lärartjänst vid en gymnasieskola i en större stad.

Mamma vägrade flytta med honom. Hon sa aldrig varför, men Ebba var gammal nog att förstå. Mamma skämdes för att han var yngre. Hon var rädd att han skulle lämna henne om de flyttade till storstan, så hon lät honom gå själv.

Farbror Gustav åkte, och de blev kvar, tre tillsammans. Han betalade underhåll för Linnea och skickade till och med lite pengar till Ebba ibland. Han förstod att mamma hade det svårt.

Ebba och Linnea var olika, inte bara till utseendet. Ebba pluggade hårt, var lugn och målmedveten. Efter gymnasiet flyttade hon till en större stad och kom lätt in på universitetet.

Linnea däremot brydde sig inte om skolan. Hon visste redan som barn att hon var vacker och utnyttjade det.

Under universitetsåren träffade Ebba farbror Gustav av en slump i ett köpcenter. Han var med sin fru och deras lille son. Han stannade, frågade efter mamma och Linnea. Ebba tyckte nästan han såg glad ut när han såg henne. Han gav henne sitt nummer och adress ifall hon behövde något.

Ebba hälsade på några gånger när hon verkligen behövde pengar. Men hon såg att hans fru inte gillade det, så hon slutade gå dit. Gustav ringde aldrig själv.

Dagen efter mammas samtal ringde Ebba farbror Gustav.

“Ebba!” Han lät glad. “Hur är läget? Hur mår din mamma? Det var längesen jag såg dig.”

“Jag är gift nu, farbror Gustav. Jobbar. Allt är bra. Men jag ringer för Linneas skull.”

Hon tyckte han blev spänd, tyst och väntade på att hon skulle fortsätta.

“Mamma ringde igår. Linnea vill flytta hit och plugga. Vi bor i en etta. Jag tänkte… kanske kan hon bo hos dig?”

“Jag ska prata med min fru, Olga, och återkommer. Var vill hon plugga?”

“Ärligt talat vet jag inte. Jag tror inte hon kommer in. Hon pluggar inte alls. Om hon kommer in får hon ju studentbostad, annars… Då åker hon nog hem igen.”

“Jag fattar. Men hur är det med dig själv? Planerar ni barn?”

“Nej, tack.” Ebba kände lättnad—han verkade inte ha något emot att ta hand om Linnea.

Tre veckor senare fick Linnea sitt gymnasiebetyg och dök upp hos Ebba.

“Vi har bestämt att du ska bo hos din pappa. Jag pratade med honom, han väntar på dig.”

“Vem bad dig om det?” fräste Linnea. “Jag tänker inte åka till honom. Jag trodde jag skulle bo hos er.”

“Var då? I köket?”

“Varför inte? Eller är du rädd för din Håkan? Han är för gammal för mig. Fast…” Linnea log listigt.

Ebba kämpade för att dölja sin panik.

“Imorgon går vi och ansöker. Var vill du plugga?”

“Sluta. Jag klarar mig själv.”

“Okej. Men det är en månad kvar tills terminen börjar. Du kan inte vara här och glo. Sök och åk hem till mamma tills dess. Det är inte upp till diskussion. Nu åker vi till din pappa.”

Olga, farbror Gustavs fru, såg inte glad ut när hon fick se sin mans dotter. Två dagar senare åkte Linnea tillbakaLinnea återvände hem till sin mamma, visande för första gången en svag glimt av självinsikt, medan Ebba och Håkan sakta började läka de sår hennes manipulation lämnat efter sig.

Bedöm artikeln
( No ratings yet )
Måste jag verkligen hela livet bevisa att jag inte gjort något fel?