Elsa, stanna hemma idag. Ska jag verkligen behöva ta med dig överallt bara för att vi är gifta? muttrade jag medan jag fixade håret framför hallspegeln. Hon hörde knappt; Elsa packade för fullt inför helgens utflykt till våra vänners sommarställe utanför Uppsala. Som vanligt tog hon sitt värdinneskap på största allvar, men ändå kändes den här morgonen ovanlig.
I hallen såg jag Elsa titta misstänksamt på min nya ljusa linneskjorta.
Oskar, har du klätt upp dig för grillparty nu igen? Jag tänker inte stå och skrubba bort grillfläckar från den där. Förresten, ta med matkassarna ut till bilen, de är klara. Jag byter bara om till klänning, sen drar vi!
Jag blickade mot de två tunga kassar min fru höll fram.
Och det här då? Vad har du packat ner nu? suckade jag, men tog emot påsarna.
Men Oskar Vi ska till landet! Och du vet att min väninna är hopplös på att laga mat. Jag har fixat nypotatis, sallader, en hemgjord råraka och lite till. Om du hellre vill äta Johannas konstiga böngryta får du göra det, men skyll inte på mig om du behöver ringa SOS. Ursäkta att jag tjatar.
Jag såg surt på henne.
Elsa, idag tycker jag faktiskt du kan stanna hemma, laga något nyttigt och hellre ta en promenad runt Stadsparken. Man ser ju på dig att jobbet börjar sätta sig. Jag svänger bara förbi Martin en snabbis, återkommer snart.
Menar du att du ska åka ensam? frågade hon, medan jag klickade demonstrativt med tungan.
Ville inte säg det, men du är upptagen med jobbet nuförtiden och vi pratar knappt längre. Martin och Johanna har separerat. Han ville ha något nytt. Nu har han en ny kärlek. Själv ville jag inte heller åka dit, men Martin bad mig hjälpa till med grillen. Ingen gör det som jag, sa jag och flinade självgott.
Elsa blev tyst. Hon och Johanna stod varandra nära, men Elsa hade haft händerna fulla med den gamla lägenheten i Midsommarkransen där vi bodde innan vi flyttade ihop. Hennes hyresgäster hade ställt till det och stuckit utan förvarning, så Elsa övervägde att sälja den. Hon hade knappt tid för väninnorna och ringde sällan.
Jaha så är det någon silikonbrud som bestämmer över stället nu och därför vill du inte ta med mig? andades Elsa surt.
Kom igen nu, det är en helt vanlig tjej. Som du, typ? Jag har ingen aning, men stanna hemma du, gumman! Du och Johanna hinner nog snacka igenom allt om henne sen, log jag ansträngt.
Men Elsa smälte inte utan trugade, så till slut gav jag upp. Hon skulle tydligen med.
****
Halva bilresan ut på E4:an höll jag tyst och gnällde enda på trafikstockningar och gamla farbröder framför ratten. Elsa sms:ade med sin mäklare om lägenheten.
Hur går det då? Klarar du dig utan mig? frågade jag när jag ändå råkade kika på hennes konversation.
Va? Jaha, lägenheten… Inte så bra. Några vill flytta in direkt efter handpenning. Andra vill ha nytt möblemang, renovering… Du vet hur det ser ut.
Penga till renovering är ingen fara, sa jag.
Men Oskar, jag vill ju åka utomlands. Kan vi inte dra till Medelhavet?
Välj nu: renovering eller semester, Elsa! Och du vet att jag jobbar. Jag kan inte bara dra hur som helst.
Elsa berättade att grannen ville hyra ut åt sin dotter. Hon övervägde faktiskt det. Jag fnyste skulle bara sluta illa.
Du ska inte hyra ut, Elsa! De kommer aldrig betala. Vi renoverar, säljer, och pengarna tar jag hand om. Om jag vill något ska jag göra det själv! Du är för godtrogen, du låter första bästa knacka ner priset och så skänker vi bort allt!
Vårt hem? frågade Elsa tyst.
Ja, vårt. Vi är ett team, Elsa.
När vi kom fram till Martins stuga sprang Martin ut mot oss före någon annan lite rundare om midjan, trendig t-shirt och trasiga jeans. Johanna hade aldrig låtit honom klä sig så där.
Elsa, vad står du där och hänger för? ropade Martin glatt och kramade henne.
Hej, biltullar, köer. Maten finns i bagaget. Jag har fixat
Släpp det där, Elsa. Vi har redan beställt catering min älskling ordnade allt, sa Martin och drog oss mot trädgården.
I den gamla verandan lät det skratt och stoj. Där satt Martins nya förälskelse tillsammans med sin väninna blonda, perfekta, skrattade högt och mätte Elsa med småleenden.
Och visst, mina föraningar besannades. Martin hade dumpat trygga Johanna för en yngre, väldigt fixad blondin med lösnaglar, lösögonfransar och extensions. Själv var Elsa inte modellsmal, men ändå
Vi satte oss. Jag började fjäska för de nya damerna. På bordet låg det bara pizza och snabbmat. “Johanna hade blivit chockad över det här!” tänkte Elsa, men sa inget.
Nu ska vi presentera oss! skrattade Martin. Här har ni Elsa, frilansare eller arbetslös, typ? Sen min drottning, Sofie, och hennes vän Emma.
Han presenterade till och med inte mig.
Sofie jobbar som hudterapeut, sa Martin stolt.
“Det var ju inte så när Johanna var här”, tänkte Elsa.
Jag är make up-artist också, förresten, och du kan få rabatt om du vill, log Sofie till Elsa.
Elsa kände sig klart obekväm i sitt sällskap.
Jag kavlade upp linneskjortan och började spetsa köttet på grillen. Elsa satt kvar vid bordet.
Elsa, sällskapa med tjejerna nu! Emma är frisör. Hon kanske fixar din man också, skrattade Martin.
Kom igen Martin, Oskar är ju snygg som han är, skrattade Sofie.
Sofie, ska vi ta ett dopp medan köttet fixas? frågade Emma. Elsa, hänger du med?
De vinkade kaxigt åt Elsa men hon reste sig snabbt.
Nej tack. Martin, varför ringde du inte? Jag hade aldrig kommit om jag vetat vilka som tagit över. När Johanna var här…
Elsa, tjata inte om henne! Sofie och Emma är helt fine med dig, men du går till attack, muttrade Martin.
Fine? Hon insinuerar att jag ser ut som ett vrak och erbjuder rabatt! Och Emma förföljer min man. För övrigt skulle Oskar aldrig betala för en klippning, grannens dotter fixar det gratis, utbrast Elsa och gick mot mig vid grillen.
Jag kunde knappt dölja att jag bara hade ögonen på de två väninnorna. Elsa kom rusande.
Oskar, kör hem mig, sa hon bestämt.
Va? Vi har det ju bra här, sa jag.
Inte alls! Det var kul med Johanna, nu är det bara hemskt. Vem vill umgås med dessa skyltdockor?
Oskar, ta henne hem nu! ropade Martin samtidigt som han och väninnorna gick mot poolen.
Jag drog Elsa åt sidan.
Vad är det du håller på med egentligen, Elsa? Du har blivit helt osocial på ditt jobb hemma. Ta bussen hem! Ring din mamma eller ta en promenad med grannarna, jag beställer taxi!
Elsa blev knallröd i ansiktet.
Skratten från poolen drev henne till vansinne. Kanske skrattade de inte ens åt henne, men nu stod det henne upp i halsen.
Får jag aldrig bara slappna av och slippa höra ditt gnäll? Vi har tröttnat på varandra Elsa. Du har blivit tråkig en riktig surtant! vräkte jag ur mig.
Du vill också ha de unga, som Martin? När har du lärt känna dem egentligen?
Ville bara inte säga det! Okej, visst, vi sågs på ett fik förra veckan. Vad gör det?
Jaha, då är du som Martin. Kom inte hem, Oskar, sa hon kallt och slängde grillsås över min skjorta innan hon lämnade festen.
Den vita skjortan var bortom räddning.
Elsa lämnade området och traskade mot busshållplatsen. Hon kokade inombords nu visste hon varför jag inte ville ha med henne.
Hon ringde Johanna skulle minsann berätta hur djupt Martin sjunkit.
Vad vill du? svarade Johanna kallt.
Det är jag, Elsa…
Ring aldrig mer! Din Oskar han Johanna började gråta.
Elsa förstod inte.
Din man parade ihop Martin med den där blondinen! Sen gick allt snabbt. Jag har aldrig förlåtit!
Elsa visste verkligen inte allt. Väninnorna blev sams igen, men nu var mycket förändrat.
Elsa insåg att jag hade dolt annat; kanske var det dags att fundera på vad vi höll på med.
****
Elsa tog taxi till sin mamma i Märsta där sönerna alltid tillbringade somrarna. Hennes mamma, Anna-Lisa, såg förvånad ut när Elsa dök upp.
Elsa, vad har hänt? Är allt okej? oroade hon sig.
Jag orkar inte hemma. Vill bara vara här och ha semester med barnen. Det är alltid min semester som ryker för Oskars skull.
Men ni är ju gifta. Kan du åka bort utan honom?
Han åker utan mig då kan jag också!
Anna-Lisa satte på te, och Elsa berättade om grillkaoset hos Martin.
Han springer på café med nya tjejer och vi sitter hemma! Jag tar sönerna till havet istället för att renovera lägenheten.
Anna-Lisa var förstående, men tyckte Elsa borde vänta med några stora beslut. Plötsligt kom barnen in.
Mamma! Vad gör du här?
Jag hämtar er. Vi reser snart, log Elsa och kramade dem.
Händelsen på landet hade satt igång en process i Elsa. Kanske hade vårt förhållande gått över sin bäst före-dag.
Elsa skickade kvickt ett sms till grannen och hyrde ut lägenheten till grannflickan som önskat den. Redan nästa dag kom hyran in och det kändes riktigt skönt att en gång göra tvärt emot det jag alltid rekommenderat.
****
Jag, däremot, fick tillbringa helgen hos min mamma i Sollentuna. Ångade, pratade illa om Elsa för att försvara mig och gnällde på hennes ovilja att göra rätt.
När jag återvände några dagar senare var lägenheten tom, kylen tömd, garderoberna likaså. När jag ringde svarade inte Elsa. Till slut kom jag fram; det var storebror Hugo som tog samtalet.
Hallå, pappa? Nej, mamma är och badar! Vi är nere på västkusten hos moster Lena.
När är ni hemma då?
Ingen aning, mamma har semester nu! sa Hugo och la glatt på.
Jag bet ihop.
****
En vecka vid havet för Elsa och barnen gick fort, och de återvände glada hem. Jag var sur för att Elsa haft fräckheten att åka iväg och dessutom spenderat våra sparpengar på resan.
Utan att hälsa började Elsa packa upp resväskorna.
Jag gick efter henne.
Har du inget du vill säga? frågade jag bestämt.
Om vad?
Jag kokade. Hon brukade aldrig göra så här; resa bort utan min tillåtelse!
Elsa, vi skulle använda pengarna till lägenheten! Inte till semester!
Till min lägenhet. Du lade förresten bara in fem tusen kronor resten var mina. Så
Vänd dig inte bort! Jag är inte din lillebror!
Vad händer med lägenheten? frågade jag.
Den är uthyrd. Grannens dotter och hennes man flyttar in. Så blev det.
För första gången såg Elsa skarpt på mig. Jag hade rasat i vikt och var närmast utmattad.
Du borde ha sålt istället, skällde jag. Pengarna skulle användas rätt. Vad är det för oreda? Och du smet iväg till havet utan mig! Det är bara för mycket.
Oskar, snälla. Ska jag alltid släpa med dig överallt bara för att vi är gifta?
Det ekade oväntat i huvudet på mig. Det var min egen fras från spegeln, som nu träffade mitt ego.
Jag behöver inte redovisa för varje steg. Du gör inte det för mig heller. Min lägenhet, mitt beslut!
Nej! Den tillhör oss båda. Vi är gifta, vi delar! väste jag.
Det var aldrig för pengarna, men ändå.
Elsa svarade kallt:
Vi delar allt enligt svensk lag, men lägenheten är min, Oskar. Efter skilsmässan säljer jag den.
Skilsmässa? Kom igen, Elsa! Vi har två barn, nu får du allt ge dig!
Tänker du på barnen nu? Det fanns många anledningar, Oskar. Du har blivit ohyfsad, du träffar andra på fik, glömmer oss. Skaftet i hushållet får någon annan ta, jag vill ha nytt! Jag gör som Martin.
Elsa ansökte om skilsmässa utan att tveka.
Men hur lever man nu i samma tvåa med någon man tröttnat på?
Elsa skickade först barnen till sin mamma igen. Maten hemma tog slut hon slutade helt enkelt laga till mig. Själv påbörjade hon diet, precis som jag omtänksamt föreslagit.
När jag öppnade kylen var den tom. Efter några dagar åt jag mest lunch på jobbet, men snart insåg jag att det var ohållbart dyrt för en snål typ.
De första nätterna sov jag på balkongen på barnens lilla madrass. Men när sensommarregnen och blåsten drog in, tvingades jag hanka mig hem till mamma igen. Hon var måttligt glad
Jag skyllde förstås på Elsa och sa att hon hittat kul på resort, medan jag minsann satt fast i gamla Svedala.
Elsa ibland log snett åt min uppenbara förlust. Flera gånger när vi sågs i hallen kunde hon knappt dölja nöjet över mitt misslyckande.
Efter en vecka på snabbnudlar gav jag upp, tog medialådan och flyttade ut.
****
Två veckor senare, nervös och rätt ensam, ringde jag Emma. Nu var jag fri. Men hon skrattade bort mig.
Vi hade det trevligt en gång räcker, sa hon. Och nån blombukett dök aldrig upp
Men Emma, kan vi inte ses? Vill du inte klippa mig då eller bjuda hem?
Nej, Oskar. Får jag tid ringer jag dig. Men du har väl ändå en granne som klipper dig? Smset var tydligt. Emma var bara artig på festen och Elsa hade uppenbarligen avrått henne.
Jag fick gå hem ensam.
****
Så vad har jag lärt mig? Jo, att man kan ta för givet och styra lite väl mycket tills den som alltid funnits där plötsligt bara är borta. Och när man väl står i en tom lägenhet med en förstörd skjorta och en nyfiken granne, då förstår man; kanske borde jag ha lyssnat och samarbetat mer istället för att försöka bestämma över allt och alla. Det är faktiskt inte ens fel när man är två i ett äktenskap, och ibland måste man bara inse och ändra sig medan tid är.
