En solig höstdag går Oskar, en enkel arbetare från en by i Småland, genom skogen för att samla torra kvistar till vedspisen. Plötsligt hör han röster han känner igen från en snårig björkdunge. Nyfiket kisar han genom grenarna och får syn på ett ungt par mitt i en hetsig diskussion det är hans son och en flicka som heter Tove. Tove uttrycker sin besvikelse över att de hållit sitt förhållande hemligt och föreslår att de borde vänta ytterligare en månad innan de tar något beslut.
Det Tove säger verkar såra Oskars son, som med tunga steg lämnar platsen. Oskar, tankfull, vandrar hemåt och funderar på hur han ska prata med pojken senare. Medan han hugger ved och låter potatisen småputtra på spisen ser han fram emot sonens återkomst, som kommer oväntat snabbt.
När sonen kliver in genom ytterdörren tar Oskar upp saken direkt. “Vad tänker du egentligen, grabben? Varför har du inte berättat om Tove tidigare? Hon är en fantastisk flicka sparsam, omtänksam precis en sån kvinna varje man hoppas få vid sin sida. Och du behandlar henne illa. Sånt accepterar jag inte! Jag vill att du respekterar henne, lika mycket som jag gör!” Sonen, överrumplad av Oskars kraftfulla ord, ropar något tillbaka och stormar ut, tar några svenska äpplen från köksbordet och smäller igen dörren.
Efter detta blir relationen mellan sonen och Tove allt mer spänd. Särskilt efter deras senaste träff, då Tove tydligt krävt att de skulle berätta öppet om sitt förhållande. Trots sonens försök att tala ut med henne slutar det i ännu ett gräl där hon insisterar på ett frieri.
Trött på alla dessa turer bestämmer sig Oskar för att ta saken i egna händer. Han går till Toves föräldrar och de gör snabbt upp om att barnen ska gifta sig, utan att sonen vet om det. Med ett oskyldigt svepskäl om att han behövde åka till Växjö för att köpa reservdelar till grannens Volvo, stannar sonen borta några dagar.
När han sedan kommer hem, står Tove redan där och väntar på honom. Förvånad frågar han: “Vad gör du här?” Tove svarar självsäkert: “Jag bor här nu! Trodde du inte att vi skulle gifta oss?” Sådana överraskande bröllop är inget ovanligt i deras by.
Till en början är sonen upprörd över Oskars inblandning, men efterhand inser han att han inte kunnat hitta någon bättre än Tove. De växer närmare varandra, delar glädje och vardagsbekymmer, och snart ser sonen tillbaka med tacksamhet han förstår att hans far bara ville deras bästa, och tänkte på deras framtid.
