En ödesdiger dag var jag, Mats, en enkel arbetare från byn, ute i skogen för att samla torr ved till kaminen när jag plötsligt hörde välbekanta röster borta vid en buske. Nyfiket kikade jag igenom lövverket och såg min son i en häftig diskussion med en ung kvinna vid namn Svea. Svea uttryckte sitt missnöje över att de höll sin relation hemlig och föreslog att de skulle vänta ytterligare en månad innan de tog några större beslut.
Orden som Svea sa verkade irritera min son, som sedan bestämde sig för att gå hem. Själv gick jag hemåt med huvudet fullt av tankar kring vad jag skulle säga till honom när han kom hem. Medan jag högg ved och kokade potatis till middagen, väntade jag otåligt på att han skulle dyka upp igen och det gjorde han ovanligt fort.
När han kom hem tog jag direkt upp ämnet: Vad tänker du egentligen, pojk? Varför har du inte berättat om Svea tidigare? Hon är precis en sådan svärdotter man önskar sig ordentlig, sparsam, precis vad vilken förnuftig man som helst skulle drömma om att ha vid sin sida. Och du behandlar henne illa. Det där tänker jag inte acceptera! Jag tänker inte stå ut med att hon inte visas respekt, allra minst av dig!
Sonen blev ställd och svarade ilsket innan han hastigt gick ut, tog med sig några äpplen från köket och slog igen dörren bakom sig.
Efter detta blev relationen mellan honom och Svea, och även mellan mig och honom, mer ansträngd. Det hela blev värre efter deras senaste möte, då Svea bestämt krävde att deras förhållande skulle bli offentligt. Trots min sons försök att tala med henne ledde det till ännu ett gräl där hon envist insisterade på att han borde fria till henne.
Trött på all den här dramatiken bestämde jag mig för att ta saken i egna händer. Jag gick hem till Sveas föräldrar och kom i hemlighet överens med dem om att våra barn skulle gifta sig, utan att min son visste om det. Föräldrarna berättade för Svea att hennes pojkvän skulle på affärsresa några dagar och måste ordna reservdelar till grannens gamla Volvo.
När min son återvände hem blev han förvånad över att hitta Svea väntande i köket. Förvirrad frågade han henne: Vad gör du här? Svea svarade lugnt och självsäkert: Jag bor här nu! Tänkte du inte gifta dig med mig? Sådana överraskande giftermål var långt ifrån ovanliga i vår lilla by.
Till en början var han irriterad över mitt ingripande, men med tiden insåg han att han inte kunde få någon bättre än Svea. De växte närmre varandra och blev lyckligare tillsammans. Till slut uppskattade han faktiskt vad jag hade gjort, och förstod att jag bara ville deras bästa.
