Diana vaknade kl. 04.30, vilket inte alls är minnesvärt, men mer i stil med “Nu räcker det, nu måste vi packa och dra innan allt blir heligt.” Hon hade aldrig känt sig så förnedrad tidigare, och hon frågade sig själv: Varför händer detta mig? Snacka om att vara dum…
Efter att hennes dotter flyttat in i en egen hyreslägenhet hade Diana slutat laga mat hemma. Hon åt numera lunch varje dag på ett litet café nära jobbet. En dag, när Diana åt en räkbaguette, dök Mark upp vid bordet. De började prata och ja, det slutade med att de inledde en affär. Mark var lite yngre än Diana, men hans gråa hår gjorde honom både charmigt rå och några år äldre än han egentligen var.
Mark var riktigt duktig på att uppvakta. De gick på restauranger, han kom med tulpaner och föreslog kvällspromenader runt Djurgården. Diana tappade snart förståndet för sitt nya sällskap. Hon gled runt på moln och längtade efter varje samtal från honom, alltid med ett stopp på skönhetssalongen innan deras dejter. Hennes relation blev hennes liv, och hon fantiserade om framtida bröllop med Mark helst ett på Visingsö, om man skulle våga drömma stort.
I hennes huvud planerade hon redan resan mot bröllopet, och kunde nästan känna värmen från en solig sydsvensk strand.
Drygt en vecka tidigare hade Mark bjudit med henne på weekend till en turiststuga vid Siljan. De skulle åka en fredag kväll och komma hem på söndag. Diana längtade, och såg framför sig hur Mark friade nere vid vattnet, kanske med ett knippe vitsippor.
På fredagseftermiddagen ringde Mark: Jag har fått ta ett glas eller två, så vi tar din bil. Okej, sa Diana och försökte ignorera varningssignalerna.
De möttes efter jobbet, och Mark var nästan lika full som en irländsk sjöman. Diana tänkte att han skulle bli nyktrare lagom tills de kom fram till stugan, där han öppnade dörren som om han bjöd henne in till en ny epok. Diana kände sig som drottning Silvia.
Efter incheckningen gick de till caféet i närheten. Lugna toner spelade ur högtalarna, och Mark beställde in en cognac: Ska du ta ett glas, eller? Vi slappnar av lite, det är väl ingen fara, svarade Mark.
Dianas första make drack sig bokstavligen till döds, så alkohol är inte riktigt hennes grej. Det visste Mark. En knapp timme senare var Mark dyngrak. Han började släpa ut Diana, men hon vägrade. Då snodde han ut själv, där en ung tjej plötsligt slängde sig på honom. Det började med dans, men slutade ganska ofint, tills en vakt kom fram och sa: Dags att gå hem, ni två!
Mark och tjejen passerade deras bord på väg ut, svepte cognacen, och Mark sa: Gumman, vänta inte på mig i natt. “Du är stenålders jämfört med honom,” slängde tjejen ur sig till Diana innan de försvann tillsammans.
Diana stirrade ner i bordet, helt paff. Skammen var så stark att hon kunde ha smält rakt ner i golvet. Efter några minuter kom en servitör med en glass: Den är bjuden av huset!
Hon satt där och grät till vaniljglassen, och funderade på att bara dra hem direkt. Men till slut bestämde hon att stanna tills morgonen. Väl hemma kom alltsammans tillbaka som en tsunami. Hon slängde rubbet kläder, väskor, allt i tvätten, för att inte ens doften av Mark skulle hänga kvar. När hon öppnade väskan, låg där en skjorta täckt av blod. Hon blev iskall hade han blivit mördad?! Med hennes historia om alkohol och svek skulle hon garanterat vara först på polisens lista över misstänkta.
Diana ringde grannfrun, Agneta, som råkade jobba på polisens kansli: Har du blivit galen, klockan är sex på morgonen.
Diana hackade ur sig mellan snyftningarna. Jag kommer, öppna dörren, sa Agneta.
Efter att ha hört den vimsiga berättelsen, ringde Agneta ett samtal: God morgon! Vem jobbar idag som expert? Jag är hos Diana om trettio minuter. Jag är rädd att de ska gripa mig, pep Diana. Håll fast vid den känslan, men ge mig skjortan och Marks nummer.
En timme senare ringde Agneta: Ingen anledning till panik. Det är grisblod på skjortan och Mark är en bedragare. Jag förklarar mer när jag kommer.
Diana fick inte ihop det bedragare? Agneta stormade in och började: Sålde du dina föräldrars hus, och var hamnade pengarna? På kortet? Är kortet kopplat till din mobil? Kortet är i garderoben, mobilen är inte kopplad. Och Mark känner förstås till koden. Ja, vi pratade om året som står på kortet. Då måste du spärra kortet, nu!
Diana såg att någon nyss betalat en räkbaguette med hennes kort på caféet. Han planterade blodet på skjortan så du skulle sitta still och inte ana att han plockade ut pengar från ditt kort. Nu skriver vi polisanmälan innan han fattar att du spärrat kortet…
