Maria var bara sjuksköterska åt sin svärmor i två år. Maria lyckades gifta sig med en mycket respekterad man – alla väninnor var avundsjuka. Hennes man hade eget företag, dyrt och lyxigt hus, flera bilar och sommarställe – och allt detta vid trettiotvå års ålder. Maria hade precis tagit examen och arbetat som lärare i ett år. På sommaren gifte de sig. Efter bröllopet tyckte hennes man att Maria inte behövde slita för småpengar. Hon skulle stanna hemma och förbereda sig för att bli mamma – Maria invände inte. Det första året var som hämtat ur en saga: resor, fina minnen och dyra inköp, även om Maria inte hade någonstans att använda sina nya kläder. Hennes väninnor jobbade långa dagar och hade fullt upp med familjen på helgerna. Hennes man gick oftast på fester, men tog aldrig Maria med sig. Maria blev uttråkad, kunde inte få barn och hennes känslor för maken svalnade. När vardagens sysslor var klara gick hon rastlös mellan rummen, grubblade på framtiden. Ett år till gick. Maken kom hem sent, trött och irriterad. Affärerna gick inte som han ville. Först bad han sin fru att spendera mindre, sedan började han kräva att få redovisning på alla utgifter och påstod att de kunde leva lika gott på bara hälften av pengarna. Maria blev bekymrad och ville gå tillbaka till jobbet, men kunde inte hitta något inom sitt yrke. Hon bestämde sig för att gå en kurs, men då blev hennes svärmor sjuk. Maria fick sköta om henne i två år sedan flyttade svärmodern in hos dem. Maria tog hand om allt, och maken blev än mer frånvarande. När svärmodern gick bort drog sig maken ytterligare undan – han slutade nästan prata med Maria och var dyster, undvek ögonkontakt, tillbringade all tid på jobbet och var aldrig hemma. Maria förstod ingenting – förrän hon gick till svärmors gamla lägenhet som hon inte besökt på länge. Genom dörren hörde hon barns gråt. Maria blev förvånad – lägenheten borde vara tom. Hon ringde på. En ung kvinna öppnade. Det visade sig att maken redan innan svärmodern blev sjuk hade en annan familj, som nu bodde i svärmors lägenhet. Maria blev chockad – nu visste hon att äktenskapet var över. Hon flyttade till en annan stad, till sin faster, med nästan ingenting – ville inte ha några föremål som påminde om äktenskapet och allt som gått fel i livet… — **Här är din svenska version:** Maria var bara sjuksköterska åt sin svärmor i två år – och upptäckte att hennes respekterade, framgångsrika make i hemlighet hade ett andra liv

Astrid hade i två år bara varit sköterska åt hans mamma.

Astrid lyckades gifta sig med en mycket respekterad man. Alla hennes väninnor var avundsjuka. Hennes man drev ett eget företag, ägde en dyr, exklusiv villa i Danderyd, flera bilar och hade dessutom ett sommarhus på Gotland. Och allt detta innan han fyllde trettiotvå år.

Astrid själv hade precis avslutat sina universitetsstudier och jobbat som lärare ett år. De gifte sig på sensommaren. Efter bröllopet ansåg hennes man att det inte fanns någon anledning för Astrid att arbeta för några tusenlappar i månaden. Han sa åt henne att stanna hemma och förbereda sig för att skaffa barn. Astrid protesterade inte mot hans beslut.

Det första året som gifta var som en saga. Astrid och hennes man reste, samlade mängder med minnen och gjorde dyra inköp. Men Astrid hade ingenstans att bära sina nya kläder. Hennes väninnor jobbade långa dagar och tog hand om sina familjer på helgerna. Hennes man gick ständigt på någon tillställning, men hon blev aldrig bjuden med.

Astrid blev uttråkad. Hon kunde inte bli gravid, hennes känslor för maken avtog långsamt. Varje dag, när hushållsarbetet var klart, gick hon rastlöst rum till rum och grubblade på sin framtid. Ytterligare ett år passerade. Maken var sällan hemma dagtid, kom hem sent på kvällen, trött och irriterad. Han sa att affärerna gick sämre än han hade hoppats.

Först bad han Astrid att lägga mindre pengar på mat och kläder. Sedan började han kräva att hon redovisade varje inköp. Han räknade ut allting och hävdade att de kunde klara sig lika bra på hälften. Astrid blev orolig. Hon ville egentligen gå tillbaka till jobbet, men hon kunde inte hitta något lärarjobb.

Hon bestämde sig för att börja en kurs, men just då blev hennes svärmor sjuk. Astrid var tvungen att ta hand om henne i två år. Maken flyttade in sin mamma till deras hem. Astrid gjorde allt, skötte den sjuka. Hennes man blev än mer frånvarande.

När svärmodern gick bort, blev maken ännu kallare och mer otillgänglig. Han slutade nästan prata med Astrid, satt tyst, undvek hennes blick och verkade allt mer isolerad i sitt arbete. Hemmet blev tomt, ensamt.

Astrid förstod inte vad som hänt förrän hon en dag besökte den gamla lägenheten där svärmodern bott, ett ställe hon inte varit på länge. Bakom den stängda dörren hörde hon ett barn gråta. Förvånad, då hon trott bostaden stått tom, ringde hon på.

En ung kvinna öppnade. Det visade sig att hennes man, redan innan svärmodern blev sjuk, hade bildat en ny familj och nu hade han placerat dem i sin mammas gamla lägenhet.

Astrid blev chockad. Hon visste att hennes äktenskap inte gick att rädda. Så hon tog sina sista sparade kronor, packade en liten väska och for till sin moster i Göteborg, utan något annat än sig själv. Hon ville inte ha kvar någonting som skulle påminna henne om sitt äktenskap eller om hur fel allt hade blivit…