Nej, du har verkligen gjort ett märkligt val sa Ylva kritiskt till sin syster Elsa. Finns det inga ogifta män kvar i vårt land?
Men Lennart är inte gift.
Det handlar inte om det! Med ett litet barn är han redan upptagen. Han har skaffat sig en gratis hembiträde och en barnflicka, och du sitter bara och klagar!
Vi älskar varandra.
Du kanske tror att du älskar, men
Ylva var två år yngre än Elsa, men behandlade sin syster med en viss överlägsenhet och trodde att hon förstod livet bättre.
Elsa, å andra sidan, var lugn, ansvarsfull och alldeles för godhjärtad enligt Ylvas definition. Ylva kände att Elsa behövde lite stöd för att få ordning på sitt kärleksliv. Hon hade inte bråttom med att gifta sig och skrattade bara åt sina egna försök att sätta sin syster i kontakt med någon.
När Elsa var 24 år meddelade hon plötsligt att hon skulle gifta sig med den änkling som heter Lennard och hade en ettårig dotter, Maja, i famnen.
Nej, du har verkligen gjort ett märkligt val upprepade Ylva missnöjt. Finns det inga ogifta män kvar i vårt land?
Men Lennart är inte gift.
Det handlar inte om det! Med ett litet barn är han redan upptagen. Han har skaffat sig en gratis hembiträde och en barnflicka, och du sitter bara och klagar!
Vi älskar varandra.
Du kanske tror att du älskar, men
Ylva, håll käft! avbröt Elsa bestämt. Om du inte gillar det här är det ditt problem. Stör dig inte i det du inte har något att säga till.
Det som Ylva var bra på var att veta när hon skulle hålla tyst, särskilt i bråk med den syster hon innerligt älskade en kärlek som var ömsesidig.
Snart förstod hon att Lennart var en riktigt god människa: snäll, omtänksam, lugn och tydligt förälskad i Elsa. Hon kände ingen dragning till honom, men hon började istället tycka om lilla Maja som snabbt kallade henne mamma.
Ylva blev som en extra moster till den lilla flickan, särskilt eftersom hon själv ännu inte hade några egna barn. Syskonen bodde i grannkvarter i Solna och hälsade ofta på varandra, och de pratade dagligen i telefon.
När Lennart, fyra år efter bröllopet, gick bort, var Ylva där för Elsa. Först höll hon tyst, såg hur systern kämpade med vardagsbestyren, gick till jobbet och ömt kröp in med Maja i famnen.
Det var tur att jag redan hade adopterat henne suckade Elsa när de var ensamma. Om jag nu fick lösa vårdnadsfrågan hade jag knappt klarat det.
Ja, det förstår jag svarade Ylva med medlidande. Du förtjänar det bästa, så varför måste du lida?
Den orättvisan gnagde Ylva, och ett år efter Lennarts död återupptog hon sina försök att hitta någon för Elsa.
Livet går vidare. Att ensam uppfostra ett barn är tufft. Du måste förstå det! tryckte hon på. Du kan inte bara sitta och klaga hela tiden.
Vi mår bra bara vi två, svarade Elsa och vinkade bort honom.
Till slut, när Ylva bad Elsa gå med henne till en väns födelsedagsfest där en mycket intressant man skulle vara, gav hon upp.
Den intressanta mannen visade sig vara den pratglada chefen Patrik, lite äldre än Elsa.
Jag får huvudvärk av hans eviga småprat klagade Elsa.
Det är bara nervositet skrattade Ylva. Han är egentligen inte så pratsam, men han har nyligen ärvt en stor sommarstuga, en bil och ett bra jobb.
Patrik var änkas make och hade en son, men vem i 30åren hittar en man utan förflutet?
Elsa gick med på att träffa Patrik, men mötena var få eftersom han ofta var ute på affärsresor. Dessutom tyckte han att Elsa brydde sig mer om Maja än om att spendera tid med honom. Efter tre månader hörde Elsa av en slump ett telefonsamtal där Patrik tydde på att han bodde hos sin exfru och barnen. Hon slutade genast träffa honom.
Det var ju han skilde sig för två år sedan! ropade Ylva. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att han skulle bete sig så här. Vi får hitta någon annan.
Elsa vägrade fortsätta med Ylvas matchningsförsök och undvek även att träffa nya människor på nätet.
Sen hände olyckan med köksblandaren. Vattnet började läcka så mycket att grannar fick evakueras. En rörmokare från fastighetsförvaltningen kom snabbt. En smal, allvarlig man i 40årsåldern presenterade sig som Erik. Han gick med i köket, sa att blandaren behövde bytas och körde själv till butik för att hämta den. Han avböjde att ta betalt eller få någon form av ersättning.
Var är ditt barn? frågade han plötsligt, röd i ansiktet, och räckte fram en chokladbit. Jag ville bara ge den till er
Elsa ryckte till. Hon hade sett Erik i gården flera gånger och märkt att han ofta stirrade på Maja.
Gå nu, tack svarade hon bestämt. Jag uppskattar hjälpen, men jag vill inte ha mer än så.
Erik suckade tungt, lade chokladen på bordet och sa: Den är ofarlig, men ge den ändå till någon du litar på. Sedan lämnade han rummet.
Nästa dag stod Erik med en modest bukett i trapphuset.
Ursäkta, jag menade inget illa mumlade han. Jag tycker om er och er dotter
Elsa tog emot buketten, men höll fortfarande ett avstånd. Trots hennes tvekan började Erik överraska dem med blommor, godis och små reparationer i deras lägenhet. På en månad hade han blivit en ständig närvaro, och Elsa kände sig alltmer dragen till honom.
Ylva, som just kommit hem från en resa, började genast fråga:
Vem är det här? Hur länge har ni känt varandra? Varför dyker han upp plötsligt?
Du är nyfiken, Ylva svarade Elsa och log. Det är min fästman, jag hoppas på mer.
De två veckorna senare kom Ylva med brinnande ögon.
Jag sa ju att din Erik inte är vad han ser ut som! ropade hon. Han sitter i fängelse!
Nej varför?
Det spelar ingen roll! Håll dig borta från honom!
Elsa hade redan fallit för Erik och planerade att gifta sig. När hon frågade honom rakt på sak fick hon ett allvarligt svar.
Jag har gjort ett allvarligt misstag i norr, på en byggarbetsplats. En olycka inträffade på grund av mig, men alla klarade sig. Jag dömdes och satt två år på villkorlig frigivning.
Elsa lyssnade tyst. Erik fortsatte:
Och Maja är min dotter. Hennes mamma var min dåliga vän. Jag drack och festade, och när jag fick reda på att hon var gravid sprang jag till norr.
Han berättade att han hade sökt återvändo för att ta ansvar.
Jag vill ha tillbaka min dotter, inte för egen vinning utan för att hon är det viktigaste i mitt liv.
Elsa stod tyst, men såg sanningen i hans ögon.
Du får inte komma tillbaka, sade hon bestämt.
Erik brast i tårar och ropade:
Jag älskar er båda! Jag vill bara ha er!
Den dagen avvisade Elsa honom, men efter en tid förlät hon honom. De gifte sig tre månader senare, Erik fick ett stabilt jobb och två år efteråt föddes deras son, Axel.
Genom alla vändningar har Elsa lärt sig att kärlek kan dyka upp på de mest oväntade platser, men att förtroende byggs på ärlighet och ansvar. Att låta sanningen komma fram, även när den är smärtsam, är den enda vägen till ett liv där man kan stå stadigt, oavsett stormarna som kommer.
