I drömmen glider Sigge tyst över en glittrande sjö i Dalarna, hans skenor viskar genom den frostiga dimman. Plötsligt ser han tre älgar stora och förvirrade fastfrusna i det tunna islaget. Allting är suddigt och Sigges ryggsäck verkar ha blivit till en gammal, broderad kaffepåse. Han gräver i den och drar fram en isyxa, som av sig själv flyter till hans hand. Med raska steg, som känns som att gå på mjuka bulor av moln, närmar han sig älgarna.
Isen har märkliga mönster; snirklande runor, snäckformade sprickor. Sigge börjar hugga försiktigt, isen spricker som knäckebröd och varje slag hörs som ett långt eko över sjön. Älgarna tittar på honom med ögon stora som snöbollar, och till slut lyckas han få alla tre att glida mot tryggare land, där presenningen av mossa är extra grön. Hela denna märkliga hjältegärning blir plötsligt känd Sigge har blivit en legend i Gävle, och folk skickar Swish på 100 kronor som tack för hans storslagna hjärta.
Sigge knyter ett snett litet band av lin runt den första älgens hals; bandet känns som gammalt julgranspynt och de rör sig tillsammans, nästan som att dansa en polska. Älgarna vaggar ut på den tjockare isen, okomplicerat och samtidigt drömlikt, tills de nått land och grenar sticker ut som välkomnande händer.
Att Sigge ens var ute på skridskotur denna dag känns magiskt kanske var det midsommar, kanske var det december, kanske var det bara en del av en stor, konstig dröm. Om han inte hade åkt, skulle älgarna blivit till frostiga minnen på botten av sjön. Nu släpper han lös linbandet, som förvandlas till ett blått band, och ser på när älgarna rör sig genom skogen, där träden står som gamla vikingar och tittar på honom med vänliga blickar.
