En grupp vandrare hade gett sig ut på en vandring genom en vacker skog i Småland. De hade slagit upp sina tält, tänt en mysig eld, skrattat, sjungit visor och njutit av naturen. Allt var perfekt tills någon upptäckte att en av dem, en man i trettiofemårsåldern vid namn Erik Lundqvist, saknades.
Först trodde ingen att det var något att oroa sig för. “Han har väl bara gått för att fotografera något vackert”, sa de och väntade. Men minuterna gick och oron växte.
Under tiden gick Erik genom skogen med sin kamera i handen. Hans uppmärksamhet drogs till en ovanlig blomma vid stigen han stannade, tog några bilder, och när han tittade upp insåg han med fasa: stigen var borta. Överallt omkring honom fanns bara tät skog.
“Hallå!” ropade han. “Är det någon här?”
Men svaret var tystnad. Han vandrade vidare på måfå, hoppades höra röster eller se röken från elden, men ju längre han gick, desto mer vilse blev han. Vattnet i flaskan tog snabbt slut, och mat hade han inte med sig. Skogen mörknade, det blev kallt, och rädslan växte.
I flera timmar ropade han på hjälp, men ingen svarade. Plötsligt hördes ett konstigt ljud som en flämtning eller stön. Erik stelnade till, hjärtat bultade. Han förväntade sig en varg eller ett vildsvin, men ur snåren dök en älg upp.
Djuriet var i ett bedrövligt tillstånd: en tjock rep snodde hårt om dess hals och kropp. Älgen sprattlade, flämtade och kunde knappt andas.
“Herregud”, viskade Erik och närmade sig försiktigt. “Lugna dig, jag vill bara hjälpa dig.”
Han sträckte långsamt ut händerna för att inte skrämma djuret. Älgen stampade oroligt men sprang inte iväg som om den förstod att mannen menade väl. Erik tog fram sin fickkniv och svor tyst medan han försiktigt skar av det tjocka repet. Varje gång han gjorde ett snitt ryckte älgen till, men den lugnade sig småningom.
Äntligen föll repet av. Djuret drog ett djupt andetag och stirrade rakt på Erik.
“Så där, nu är du fri”, mumlade han och backade undan.
Då hände något otroligt, och Erik stod bara där, helt paff.
Älgen gav ifrån sig ett långt, melodiskt ljud, nästan som en kallelse. Sedan vandrade den långsamt in i skogen igen, vände sig om och tittade tillbaka som om den ville att han skulle följa efter.
Erik tvekade, men något inom honom sa att han borde lita på djuret. Så han följde efter.
I en halvtimme banade de sig genom snåren. Erik var utmattad men höll ut. Plötsligt syntes ljus framför dem det var elden! Han kom ut på en glänta där hans vänner satt runt brasan, oroliga efter hans försvinnande.
Erik vände sig om för att tacka älgen, men den var redan borta. Bara ett svagt prassel i skogen avslöjade att den försvunnit in i natten.
