Mamma, vill du verkligen överlåta vår lägenhet till din brorson? Och sen komma och bo i min? Det kommer inte att hända!
Är du inte klok? Hör du dig själv? Han kommer genast att köra ut dig, och du fattar väl det?
Lovisa, låt mig bestämma! Jag har gjort mitt val.
Mamma försökte först stå fast, visa sin självständighet och övertygelse. Men så brast hon i gråt, för innerst inne visste hon att det hon gjorde var ohederligt mot sin egen dotter.
Det låg så till att Mattias, Lovisas yngaste bror, alltid var hennes favorit. Lena hade fått honom när hon var över trettio, medan Lovisa kom till när hon var en ung, oförberedd flicka.
Därför behandlade hon dottern som en eftertanke hon fanns, och det var bra nog. Det var mest farmor som uppfostrade Lovisa, för Lena hade svurit att avsluta sina studier.
Men Mattias hade hon planerat medvetet, när hon gift om sig och njöt av moderskapet.
Lovisa såg allt detta klart. Men en sak begrep hon inte varför mamma så öppet visade sin partiskhet.
Vanliga föräldrar försöker åtminstone dölja det, men här gjorde Lena ingen hemlighet av att Mattias var hennes hjärtebarn.
Sen undrade hon förvånat varför syskonen aldrig haft en varm relation. Konstigt det, eller hur? Kanske fanns det skäl?
Sanningen var att Mattias alltid fått det bästa. Medan Lovisa fick nöja sig med resterna och aldrig vågade klaga.
Och pengar? Han fick alltid mer. Han var ju mannen i familjen, det var så det skulle vara. Att han var flera år yngre än Lovisa spelade ingen roll.
Kom ihåg det här! När Mattias växer upp ska han försörja sig själv och sin familj. Men tills dess är det min plikt att hjälpa honom!
Och jag då, mamma?
Vadå du? Din uppgift är att gifta dig bra och hålla fast vid din man, förklarade Lena självsäkert medan hon dukade bordet.
Lovisa protesterade och sa att hon inte tänkte bli beroende av någon man hon ville utvecklas som person, både privat och professionellt.
Vad är det för struntprat? Skäms du inte?
Vad är det skamliga med det?
Ingen i vår släkt har nånsin tänkt så.
Då blir jag den första.
Lovisa förstod inte mammas logik och ville inte följa den. Det var tack vare den inställningen som hon snart flyttade till en hyreslägenhet.
Det kändes som en djup inandning av frisk luft. Att bo under samma tak som brodern och mamman var outhärdligt. Ju äldre hon blev, desto värre blev det.
De sörjde inte heller särskilt mycket. Mer plats i lägenheten, helt enkelt. Fem år passerade. Under den tiden lyckades Lovisa köpa en bostadsrätt och betala av den.
Samtidigt bodde Mattias fortfarande hos mamma och hade nu flyttat in sin fru i samma lägenhet. Några månader senare fick de ett barn.
Lena var av den sorten som nöjde sig med det lilla. Men bara till en viss gräns.
Förstår du, dottern min, grannfrun har köpt en diskmaskin. Inte själv, förstås barnen gav henne en.
Det är fint.
Jag skulle också vilja ha en, men jag vågar inte ens nämna det!
Varför inte?
Mattias har det svårt på jobbet just nu. Han kanske blir av med det och måste leta nytt, och hans fru Alma är i mammaledighet och får ynka bidrag.
Dessutom hade Mattias en egenskap han delade ogärna med sig av sina pengar. Han var nöjd med att leva på mammans stöd. Det verkade som om maten i kylskåpet magiskt dök upp av sig själv.
Mattias, när ska din samvetsknulla vakna? röt Lovisa när hon träffade honom av en slump i affären.
Just då handlade han öl och chips inför en fotbollsmatch.
Vad är det för anklagelser?
Du kunde väl hjälpa mamma ekonomiskt? Hon har ju ingen gum
