Du, jag var hemma hos Svea när hennes pappa plötsligt dök upp med en kasse mat. Han kom in i vardagsrummet och såg ganska skeptisk ut när han såg mig där. Direkt höjde han på ögonbrynen och visade tydligt att han inte gillade att jag var där. Svea tog med honom ut i köket, men jag hörde tydligt hur han muttrade om landsortsgrabbar och sa att jag bara försöker komma åt Sveas lägenhet. Han sa till och med att han hade sett mig flera gånger hänga runt deras hus, nästan som om han trodde jag var någon slags stalker.
Det som förvånade mig mest var att Svea spelade med och sa till sin pappa att vi bara jobbar ihop på universitetsbiblioteket några gånger i månaden, och att det är därför jag varit där. I själva verket har vi ju varit tillsammans i två månader, men hon har bara hunnit berätta för mig att min familj har ett hus lite utanför stan och nej, det betyder inte att jag är från landsbygden. Vi bor supernära centrum, har ett fint tvåvåningshus och min pappa driver eget företag. Visst, vi kör inte runt i dyra Volvos eller BMWs, och jag går inte runt och skriker att vi är rika, men det känns faktiskt bättre så. Så slipper man folk som Svea och hennes familj.
Som mamma alltid sa, berätta inte för någon om pengar personen man älskar ska aldrig bry sig om sådant först. Och man ska verkligen inte känna sig skamsen för vem man är, även om det inte ser ut som att man har massa pengar direkt när man kliver in genom dörren.
