“Mamma, han vill att jag gör det för honom… Han säger att alla bra kvinnor kan det… Är jag inte bra nog? Lär mig… Kan alla andra, borde jag också kunna…” Jag är fortfarande förundrad över att min systerdotter hittade en man – allt tack vare sin mamma. När Alina var liten vägrade min syster att skicka henne till förskolan, som tonåring fick hon inte gå ut, hon var alltid hemma, nästan som en eremit. När hon pluggade på universitetet i Göteborg såg hennes mamma till att hon alltid var hemma innan kl. 18. Flickan var 20 år och vid halv åtta ringde hennes mamma och skrek varför hon inte var hemma än. Helt absurt, inget annat än överdriven kontroll. Alina träffade sin blivande man under sitt andra studieår – de pluggade tillsammans på biblioteket, han var två år äldre, lånade ut anteckningar, hjälpte henne, och snart var han förälskad och började bjuda ut henne. Det var då min systerdotter började trotsa sin mammas regler. Till slut gifte sig systerdottern och hennes mamma tillät henne att starta ett nytt liv. Nu vill jag berätta en historia som hände nyligen. Jag satt hemma hos min syster när Alina ringde och pratade med en röst som var en blandning av skratt och gråt, så vi knappt hörde vad hon sa: – Mamma, han vill att jag gör det för honom… Han säger att alla riktiga kvinnor kan det… Är jag inte bra nog? Lär mig – kan de andra så borde jag också kunna… Då ändrades min systers ansiktsuttryck på en sekund, hon bad dottern lugna sig och förklara vad det var som alla “bra kvinnor” skulle kunna. – Soppa, mamma, sa hon då, och vi skrattade högt, – Sluta skratta åt mig! Du har aldrig lärt mig koka soppa, jag har googlat recept men de smakar inte bra! Vi förklarade snabbt för henne steg för steg hur man kokar soppa, och vi skrattade gott under tiden. Senare på kvällen ringde min systerdotter och tackade oss för hjälpen – hennes man berömde henne, det var jättegott och nu säger hon att hon äntligen är en riktig kvinna!

“Mamma, han vill att jag ska göra det här åt honom Han säger att alla bra kvinnor kan det här Så jag är inte bra då? Lär mig! Om alla andra kan, då borde väl jag också kunna

Jag är fortfarande förvånad över att min systerdotter lyckats hitta en man, och det är egentligen tack vare hennes mamma.

När Agnes var liten vägrade min syster att skicka henne till förskolan. Som tonåring fick hon knappt gå ut och låt oss bara säga att hon levde mer som en skogsmulle än en social fjäril. När hon pluggade i Uppsala såg hennes mamma alltid till att hon var hemma innan 18:00, annars började samtalen dugga tätt redan vid halv åtta på kvällen den stressen var inte att leka med.

Så mötte Agnes sin blivande make under andra året på universitetet. De satt tillsammans på stadsbiblioteket och pluggade han var två år äldre och lånade ut sina anteckningar, hjälpte henne med föreläsningar och så vidare. Plötsligt var de kära. Och med kärleken började Agnes helt fräckt trotsa mammans järnhårda regler.

Surprise surprise, Agnes gifte sig till slut och mamman fick (motvilligt) låta henne starta ett nytt liv.

Nu till det underhållande, som hände alldeles nyligen. Jag satt hemma hos min syster när Agnes ringde. Rösten svajade någonstans mellan asgarv och gråt, typiskt svensk dramatik.

Mamma, han vill att jag ska göra det här Han säger att alla duktiga kvinnor kan! Så nu duger inte jag? Du måste lära mig! Om andra kan, borde väl jag också kunna

Min systers ansiktsuttryck skiftade snabbare än vädret i Göteborg. Hon bad Agnes hämta andan och fråga vad dessa duktiga kvinnor egentligen hade för superkrafter.

Koka soppa, mamma, snyftskrattade Agnes, och vi började båda skratta så kaffet sprutade.

Sluta skratta åt mig! Du lärde mig aldrig hur man kokar riktig soppa! Jag har testat massa recept på nätet men det smakar skogsrå och tråkig stormarknad!

Så vi gick pedagogiskt och skämtsamt igenom hela soppkokningsprocessen per telefon; min syster förklarade och jag la till mina värmländska kommentarer.

På kvällen ringde Agnes entusiastiskt tillbaka, tackade, och berättade att hennes man faktiskt berömt hennes soppa. Den var god, och nu ja nu känner hon sig visst som en riktig kvinna i varje fall i ett svenskt kök.